UT I NATUREN, VINTERN 2014

–         en rapport från sjätte träffen 140323, Loringaskogen Sjogerstad

 Halvklart, 8 grader, måttlig SV vind.

Denna vårlika marssöndag var vi 9 personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Våren är ca 3 veckor tidigare i år än normalt. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for ut på östra leden, körde söderut till Loringa. Där svängde vi av mot Sjogerstad och halvvägs upp i backen parkerade vi på den nya parkeringsplatsen vid Loringaskogen.

Loringaskogen kommer att bli kommunens nästa naturreservat, det 27:e. Loringaskogen är i huvudsak ett betat ädellövskogsområde med mest ask och alm, inslag av lönn, ek och björk, samt klibbal i fuktigare områden. Askarna är i stor omfattning angripna av askskottsjuka, några har dött. Området ligger i östra sluttningen av Billingen på kalkberggrund i de övre delarna och alunskiffer i de nedre delarna. Det gör att vatten kör ut i sluttningen och bildar källor och kärr. I de kalkrika delarna pågår kalktuffbildning. Fyra rödlistade arter är påträffade, alm, ask, ängsstarr och mindre hackspett. Som signalarter finns bl.a. bågpraktmossa, kamtuffmossa, rutlungmossa, trubbfjädermossa, trädporella, blåsippa, bäckbräsma, gräsull, kransrams, kärrfibbla, ormbär, springkorn, trolldruva och tvåblad. Arealen är 23 ha, uppdelat på tre områden, största delen ligger mellan väg 26 och vägen till Sjogerstad.

   Vår vandring började vid parkeringsplatsen och vi gick upp mot de högre delarna och sedan söder ut. Den första vårblomman vi såg var vårlök i gräsmarkerna. Där sprang det flera vargspindlar på fjolårsgräset. Vi såg på blommande hassel och klibbal. Vi tyckte att hasseln i flera fall var trädlika i växten. Kanske har de här en gen som gynnar det växtsättet. Almen var nästan i blom. Eftersom det varit betat under lång tid är buskskiktet svagt utvecklat, vi såg några få hagtorn och nypon, en del krusbär och vinbär. En krypande växt med små taggar på var blåhallon. I de mer lundartade partierna såg vi blåsippa, vitsippa, skogsbingel och vårfryle blomma. Vid bäckarna såg vi blad av bäckveronika och bäckbräsma. Mossor här var kalkkammossa, kamtuffmossa, bågpraktmossa och någon art av fickmossa. Vi såg och/eller hörde en del fåglar, såsom blåmes, entita, talgoxe, rödhake, bofink, koltrast, rödvingetrast och gröngöling.

När vi kom till en stenmur, där det låg en del vindfällen, så satte vi oss trädstammarna och intog vårt förmiddagskaffe. Det smakade som vanligt bra, men vi stördes lite av ljudet från bilarna på väg 26. I stor del av vår natur finns störande ljud från trafiken. Vi vände här och gick tillbaka i den nedre, sankare delen. Här fick vi syn på en röd, vacker skålsvamp, som växte på alved. Det var scharlakansröd vårskål, som är en signalart. Den är inte omnämnd i reservatsbeskrivningen, så det var ett fint fynd vi gjorde. Här finns också ett sank område som inte har betats. Där har skogen lämnats i fred och här fanns gott om död ved. Vi såg några olika tickor och skinn här. Den vi kände igen var fnöskticka, de övriga vågade vi oss inte på att artbestämma. Över oss hördes ljudet av ormvråk, vi några flyga. En av rovfåglarna hade kluven stjärt, det var en glada. Det är en fågel som varit borta från området under lång tid, men som är på väg tillbaka. Det var roligt att få syn på den. Mot slutet av vandringen fick vi syn på gröngölingen som vi hört till och från under hela vandringen.

När vi åter till bilarna, så konstaterade vi att vi sett ett fint ädellövskogsområde, litet annorlunda och öppet, jämfört med många andra områden utmed Billingens sluttningar. Det är värt att besöka under andra årstider. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR