Ut i Naturen – Vår

UT I NATUREN, VÅREN 2014

–         en rapport från första träffen 140428, Kullabolet Skultorp

Klart, 12 grader, svag SV vind.

Nu har våren kommit och det har blivit dags för start av vårcirkeln, 15:e årgången och 290:e träffen i cirkelserien sedan starten år 2000. Cirkeln går i samarbete med Studiefrämjandet. Idag var vi åtta personer som träffades på Billingehovs parkering för en utflykt. Några som skall vara med i cirkeln hade förhinder idag, så vi blir fler framöver. Efter en genomgång av cirkelns målsättning satte vi oss i bilarna och for till Skultorp. Där parkerade vi utmed vägen upp till Nabben.

Kullabolet är en torrbacke, en moränkulle som ligger i naturreservatet Hene-Skultorp. Moränen är kalkrik och det gör att det blir en fin flora där. Kullen slås med lie och efterbetas på hösten. För några år sedan var det mera buskar på kullen, men de har röjts bort. Genom den åtgärden har floran utvecklats i positiv riktning, backsipporna har ökat.

Vår vandring gick först upp en bit längs vägen mot Nabben. Utmed vägen rinner en pytteliten bäck, den gör vägkanten frisk. Här såg vi humleblomster i blom, den pollineras ofta av humlor, därav namnet. Ett annat namn är farmors nattmössa. Majsmörblommor fanns här i blom trots namnet. De är apomiktiska, d.v.s. de sätter frön utan befruktning. Avkomman är då identisk med föräldern. Om det sker en mutation så går den vidare och en ny variant uppträder. Det gör att apomikter uppdelas i småarter. Majsmörblomman har 495 beskrivna småarter. Exempel på andra apomikter är maskrosor (> 900), hökfibblor (> 2500), daggkåpor (> 35) och björnbär (> 100). Andra arter utmed vägen var skogsnäva, tomtskräppa, körvel och rödblära ( en hanplanta i blom, smala blommor). Här såg vi också ängsfräken, trekantiga grenar, senare såg vi åkerfräken med fyrkantiga grenar och kärrfräken med femkantiga grenar.

Vi svängde sedan av vägen och kom in i en betesmark. Här kollade vi först på skogsbingel, den är en tvåbyggare, d.v.s. den har hon- resp. hanplantor. Vi fann båda, de var överblommade. Honplantorna hade svällande fröanlag, hanplantorna hade bara ståndarstänglarna kvar. Skogsbingelns frön har elaiosom, ett fettrikt bihang som lockar myror. De bär iväg fröna en bit, tröttnar och biter av/äter upp elaisomet och lämnar fröet. Det har då förflyttats en bit. Andra växter med elaisom är violer, frylen, nunneörter, blåsippa, vitsippa, vårlök, lungört och kovaller. I hagen såg vi knippfryle, gullviva, buskviol, skogsviol, hönsarv, våtarv, backskärvfrö, svartkämpar och körsbär. Gräset vårbrodd sågs också, det innehåller kummarin, vars doft kommer fram i torkat tillstånd. Vårbrodden plockades och torkades förr och lades i linneskåpen. En sjuk vitsippa med svarta sporhopar på undersidan hittades, den var angripen av sipprost. Ormbunkar som vi såg ”rulla upp sig” var örnbräken och träjon.

Efter att vi gått igenom hagmarken, så kom vi till torrängen Kullabolet. Här såg vi först lundstarr och blad av orkidén nattviol. På höjden fanns sedan en stor mängd backsippor, de var i slutet på blomningen. Vidare växte här sötvedel, liljekonvalj, storrams, bergslok, ängsdaggkåpa och gökärt. Vi såg på gökärtens ”göklika” blommor. Ett par enar växte här, det var en hanen och en honen, vi såg på skillnaderna på blomknopparna och att honenen hade bär. På dem fanns några kikbär, åstadkomna av engallmyggans larver. Vi delade på ett kikbär och hittade en puppa däri. Kikbär kokades förr ihop med söt mjölk och gavs till barnen med hopp om bättring när de fått kikhosta.

Nu hade vi blivit kaffesugna och vi sökte upp några stenar att sitta på. Här intog vi kvällskaffet och njöt av att bara vara i naturen. Därefter gick vi via oxadreven, en fägata, tillbaka till bilarna. Utmed den såg vi skogstry, kirskål, maskrosor, kardborre, tusensköna och några daggkåpor. Några av kirskålens blad var buckliga, i bucklorna ligger kirskålsbladloppans ägg. En daggkåpa hade ”svanvingar” vid bladbasen, det var ängsdaggkåpa, en annan hade överlappande bladbaser, det var valldaggkåpa och en tredje hade öppen bladbas, det var glatt daggkåpa.

Fåglar vi sett och hört under kvällen var koltrast, taltrast, rödhake, bofink, lövsångare, blåmes och talgoxe. Några humledrottningar av mörk jordhumla sågs också flyga. Innan vi kom till bilarna, så smakade vi på almens frön. De har en svag nötsmak och kan användas i sallader. Almen är ett idag hotat, rödlistat träd. I södra Sverige är almen borta p.g.a. almsjukan. Den sprids med almsplintborren.

Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.