UT I NATUREN, VINTERN 2014

–  en rapport från femte träffen 140309, Lycke-Lilla Höjen Lerdala

Halvklart, lite disigt, 11 grader, frisk SV vind.

Denna vårlika marssöndag var vi elva personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for via rakan över berget till naturreservatet Lycke-Lilla Höjen där vi parkerade bilarna på parkeringsplatsen vid Karstorp.

Lycke-Lilla Höjen består av ett mosaikartat kulturlandskap med åkrar, betesmarker och löv- och granskogar. I reservatet finns en del åsryggar och kullar. Floran är rik och kalkpåverkad. Reservatet är 173 ha stort och även klassat som ett Natura2000-område.

Vi började vår vandring med att gå i en betesmark. Där fann vi utmed en stenmur en del stänglar av fjolårets brännässlor. När vi kollade stjälkarna i lupp såg vi fruktkroppar av olika svampar på dem. Fruktkropparna var olika, såsom en svart kärnsvamp med peritecier, kanske var det nässelgömming, skålsvampar med vit eller rödorange skål. Eftersom nässlorna är kväverika angrips de lätt av svampar och bryts ner fort. Det finns ett stort antal arter som lever på nässelstjälkar.

Vandringen gick sedan upp en höjdsträckning. Där såg vi hasseln blomma, hanhängen och röda märken på honblommorna. Intill stenmuren här fanns det några myrstackar. Myrorna var nyvakna och satt i stora högar där det var som varmast. De värmer sig och går sedan ner i stacken och värmer upp dem inifrån. Några myror var sysselsatta med att reparera stacken efter vinterns påfrestningar. Vi kom sedan in en lundartad miljö med hassel, fågelbär, ask, alm och ek. Där på marken fann vi blommande blåsippor och en blommande vitsippa. De är sköna att se, då kommer våren. Blad sågs av vårlök, vårfryle, svalört och skogsbingel, de blommar också snart. Under barken på en grov gren hittade vi några övervintrande skalbaggar av arten snäckätande asbagge. Vi gick sedan ut på betesmarken och vände norrut. Här var fjolårsbladen av asp skeletterade, bara ledningsvävnaden fanns kvar. Det är fascinerande att se bladens mikrostruktur i lupp. Bladvävnaden var uppäten, troligen av hoppstjärtar. Vi passerade några stenmurar och på dem såg vi filtlav, några olika bägarlavar och cypressfläta växa. När vi passerade några stubbar av fällda granar såg vi svampar växa på dem. Fruktkropparna var konsolformade, undersidan gulaktig med lameller. Det var vedmussling, den är vanlig på stubbar av barrträd.

Vandringen gick sedan upp en hög kulle. Här växer det några oxlar, lönnar, askar, hagtorn och hassel. Där satte vi oss och fikade, det smakade som vanligt bra när man är ute och kanske extra bra i dag när våren är på gång. Här uppe har man i vanliga fall utsikt, så man ser Kinnekulle och Vänern. Men i dag var det för disigt för att se så långt. Vi fick nöja oss med att se ner till Björkebacken och Lerdala.

Efter fikapausen gick vi ner för kullen och såg vi ett par koltrastshannar kämpa om ett revir i avvaktan på att en lämplig fru skulle anlända. Vi kollade på almens knoppar och såg att blomknopparna hade vuxit, de slår snart ut. Vi gick tillbaka mot bilarna, först genom ett ganska tätt bestånd av nyponbuskar. Det är dags att röja bland dem innan de tar över all mark. Därefter kom vi ut på den öppna betesmarken. Där kollade vi i de gamla spillningshögarna efter insekter. Det enda vi fann var daggmaskar, dyngbaggarna hade inte vaknat ännu. Väl framme vi bilarna, konstaterade vi att vi haft en skön vandring på knappt 2 km. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR