”UT I NATUREN, VÅREN 2014 – 26 maj”

–         en rapport från femte träffen, Klagstorp

Klart, 15 grader, svag NV vind.

Denna ljuvliga måndagskväll (till skillnad på förra veckan) var vi sju personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra veckans rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for mot dagens mål, som var Klagstorp. Vi körde in i kanten av engelska parken och där parkerade vi bilarna.

I engelska parken finns grova träd. På en ek fick vi syn på en gulfärgad ticka, vi trodde att det var en saffransticka. Men när vi sovit på saken så var det, den vanligare svaveltickan (så glöm det vi sa då). Svaveltickan har ettåriga fruktkroppar som börjar växa ut så här års. På en annan ek såg vi senare rester av fjolårets fruktkroppar. På eken såg vi lavarna gulmjöl och gulpudrad spiklav, båda är indikatorarter på fin naturmiljö. På svaveltickan satt en mätarfjäril och hade dagsvila och där fanns också en brokig svampsvartbagge (Diaperis boleti). Den var svart med 2 orangegula, taggiga tvärband över täckvingarna.

Vandringen gick sedan mot dammarna mellan vägen och huvudbyggnaden. Här såg vi en del växter, bäckbräsma, kärrbräsma, förgätmigej, vattenklöver, kabbleka och missne. Missne är en kallaväxt med ett vitt hölsterblad som omger den kolvlika blomställningen. På algrenarna såg vi små vita ulltussar. När vi petade på dem så rörde de sig, det var albladloppans nymfer. De har förmågan att spinna vaxtrådar som skyddar dem mot fiender. På albladen fanns knottriga utväxter. De orsakas av ett gallkvalster (Phytoptus laevis). Kvalstren sitter inuti gallen och suger växtsaft. Här såg vi också en allmän sävslända. Den var askgrå i färgen, dess larver lever som rovdjur i dyn i sjöar och har en tvåårig larvutveckling. I slaghåven här fick vi lockespindlar, spindlar och en knäppare. Vi höll i knäpparen och hörde varför den heter så.

Vi gick sedan en bit utmed vägen. Här såg vi ängskavle, hundäxing och ängsgröe som gått i ax. Därefter svängde vi in på vägen fram till huvudbyggnaden och stannade i kanten av dammarna. Ut i dammen simmade gräsänder och knipor med ungar och en småskrakehona. Vi håvade efter insekter. Vi fick några olika flicksländor. Det var spjutflickslända, månflickslända, ljus lyrflickslända och mörk lyrflickslända. De skiljs främst åt genom färgteckningen på de främre bakkroppssegmenten. Senare håvade vi i vattnet och fick då larver av flicksländor och egentliga trollsländor. De är glupska rovdjur med munnen sittande i en fångstmask som kan skjutas ut för att fånga byten. Flicksländornas larver är slanka, långsträckta med tre gälblad i ändan. De egentliga trollsländornas larver är robustare byggda och saknar gälblad. Larvtiden varierar från ett år till fyra år och de har 10-15 larvstadier. I dammen växte sjöfräken, vattenpest, kaveldun och gul svärdslilja som börjat blomma.

Efter en stund satte vi oss vid kanten av dammen och fikade. Solen sken på oss och vi mådde riktigt bra. När vi satt där såg virvelbaggar simma runt runt på vattenytan. Några få humlor och bin flög och letade efter pollen och nektar i blommorna. En hane av allmän näbbslända fångades in och studerades. Munnen är näbblik, därav namnet. Baktill har hanarna en uppsvälld parningstång, lik en skorpionklo. Näbbsländorna kallas därför ibland för skorpionsländor eller klosländor. I Sverige finns 5 arter, varav två är vinglösa och är aktiva vintertid.

Vi vandrade sedan tillbaka mot bilarna. Över oss flög då en flock på fem sångsvanar. I engelska parken kollade vi lite på några fallna ekar. På dem växte filtlav och cypressfläta. Här bankade vi på hasselgrenar, vi fick några fjärilslarver, flugor och spindlar. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

 

”UT I NATUREN, VÅREN 2014 19 maj”

–         en rapport från fjärde träffen, Sotaliden Timmersdala

Mulet, regn, 18 grader, svag O vind

Denna kväll var vi 10 personer som samlades på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Vi började med en genomgång av förra träffens rapport. Väderprognosen förutsade att det skulle bli regn snart, himlen var mörk söderut. Tanken var att vi skulle åka till ett mål söderut, men eftersom himlen var ljusare norrut, så bestämde vi oss för att åka till Sotaliden vid Timmersdala. Vi körde via Rånna och Övertorp dit och parkerade bilarna på en grusplan i svängen. Samtidigt som vi kom dit kom regnet, så det blev att ta på regnkläderna direkt.

Det första vi såg när vi kom ut på grusplanen var ett flertal vinbergssnäckor. De kröp omkring där och trivdes bra när regnet kom. Vinbergssnäckan är en pampig landsnäcka med en skalhöjd på upp till 50 mm, den kan bli över 30 år gammal och trivs bäst på kalkrika marker. Den är troligen införd av munkarna under den katolska tiden, då den fick förtäras under fastan. Den är idag i Sverige en icke utnyttjad livsmedelsresurs, men i Frankrike äts den under namnet escargot.

Vandringen gick söder ut över en bäck med klart vatten. I bäcken skett kalkutfällning, kalktuffbildning. Växter här i anslutning till bäcken var kärrtistel, kabbleka, kärrfibbla, kärrfräken, åkerfräken, bäckveronika, bäckbräsma och kärrbräsma. Lite torrare växte tvåblad och gullviva. Vi kollade gullvivans blommor och fann att vissa plantor hade blommor med märket väl synligt och ståndarna var korta, andra plantor hade blommor med ståndarna väl synliga och ett kortskaftat märke. De förstnämnda fungerar främst som honplantor med bra fröbildning och de senare mest som hanplantor med svag fröbildning. Fenomenet kallas för heterostyli och minskar risken för självbefruktning. Vattenklöver och fackelblomster är ett par andra arter med heterostyli.

Vi gick sedan in i en buskrik hagmark. Buskarna utgjordes av hassel, hagtorn, berberis, oxbär och nypon. För några år sedan var det röjt och öppet här, men nu är det för dåligt med betestrycket, kanske var det obetat i fjol. Här såg vi bl.a. gökärt, skogsviol, humleblomster, teveronika, majveronika, rödklöver, storrams, ramslök, rosettjungfrulin och jungfrulin. De senare skiljs åt genom att rosettjungfrulinet har en bladrosett med äggrunda blad, ljusare, mindre  blommor 3-4 mm, de kronbladslika vingarna är avlånga och har 3 nerver och växten har en bitter smak. Jungfrulin har större blå blommor 6-8 mm, vingarna är rundare med nätådrig nervatur. Jungfrulinväxterna har håriga frön med elaiosom, de är myrspridda.

Krister hade slaghåven med sig, trots blötan och han fick en flugbagge och en långhorning i fångst. Flugbaggar är skalbaggar med mjuka täckvingar, långa antenner och ben. De har ofta inslag av rödgul färgteckning. Både som larv och imago (fullbildad) är de rovdjur. Larverna är håriga och kallas sammetsmaskar, de är vinteraktiva. I Sverige har vi ett 50-tal arter, den vi såg tillhör släktet Cantharis. Långhorningar är skalbaggar med hårda täckvingar, långsmal kroppsbyggnad, långa ben och långa antenner. Larverna lever under bark eller i ved, några i örtartade stänglar. Imagorna lever främst av pollen. Alltså behöver de vedväxter och blommande växter. Den art vi såg här var en prydnadsbock Anaglyptus mysticus. Dess larvutveckling sker främst i hård ved av hassel, som imago äter den pollen i blommor av hagtorn, hundkex och rönn. Den är framme slutet av maj till slutet av juli. Arten är med i rödlistan som NT. Ett fint fynd som bör rapporteras till Artportalen.

Vi gick sedan förbi ett gammalt sommarhus. Runt omkring där såg vi några trädgårdsflytingar, såsom akleja, tovsippa och krollilja. Vi blev nu kaffesugna och sökte upp en slänt där vi satte oss lite i skydd av några buskar. Trots regnet smakade kaffet bra som vanligt. När vi suttit där en stund och lyssnat på taltrasten, så gick vi tillbaka till bilarna. Tog av oss regnkläderna och for hem. Väl hemma möttes vi av åskan. Det var så jag mindes utfärden. / INGVAR

 

 

”UT I NATUREN, VÅREN 2014, 12 maj”

–         en rapport från tredje träffen, Borgundabergets sydsluttning

Mulet, 9 grader, svag O vind

Denna måndag var det regnskurar som dominerade vädret. Under dagen kom det 20 mm i Ulveket. Vi var i alla fall 8 personer som mötte upp i regnet på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Eftersom himlen såg ljusare ut i söder, så bestämde vi oss för att åka till Borgundaberget. Vi åkte via Skultorp och parkerade på en infartsväg söder om betesmarkerna vid Borgundaberget. Eftersom det var uppehållsväder, så började vi med en genomgång av förra träffens rapport.

Södersidan av Borgundaberget är en svagt sluttande moränbildning som uppstått i lä av berget under istiden när isen rörde sig söderut. Sådana bildningar kallas drumliner. Materialet är bottenmorän från tidigare istider. Vår vandring under kvällen gick en bit upp mot berget i betesmarkerna. Först såg vi på fågelbärens blomning, som var i slutfasen. De flesta kronbladen hade fallit i samband med den senaste tidens regnande. Vi funderade över hur bra blommorna hade pollinerats. I ett av fågelbärsträden såg vi ett par häxkvastar. De orsakas av en svamp (Taphrina wiesneri) som ger abnorm skottbildning. Bladen i häxkvastarna slår ut tidigare, vilket vi såg. När vi kom in i betesmarken hittade vi flera snäckor i det blöta gräset. Det var fläckig lundsnäcka och trädgårdssnäcka (gulaktig med bruna linjer). Ett par av trädgårdssnäckorna kopulerade, en akt som pågår under flera timmar, vi såg dem även när vi gick tillbaka. De är hermafroditer, både hona och hane och parningen är ömsesidig, en s.k. kalkpil sticks in i den andra och spermier överförs. Efteråt kan båda lägga något hundratal ägg.

Vi gick vidare och fann ett vällagt stenröse med sprängsten. Förmodligen var det upplagt för krossning en gång i tiden, kanske när stambanan byggdes. På några stenar såg vi laven citrongul skivlav. Intill stenröset fann vi blommande kattfot. Det är en växt som gått tillbaka, den har dålig konkurrenskraft mot frodigare växter. Kattfot är tvåbyggare. Den vi såg hade avlånga korgar med rödaktiga holkfjäll, så det var en honplanta. Plötsligt ute på en åker fick vi syn på en springande grävling. Den sprang till en stenmur, där den vände sig om och tittade på oss en stund. Den gick sedan vidare. Troligen skrämde vi upp den tidigare. Kul att se en levande grävling, vanligast ser man dem överkörda längs vägkanterna.

Vandringen gick vidare in i en annan betesfålla. Här såg vi blommande skogsviol, mandelblomma, gökärt, maskros, majsmörblomma, knölsmörblomma, vårfingerört och småfingerört. Fingerörterna skiljs på att vårfingerört har en orangefärgad prick på kronbladen, småfingerört enfärgat gula kronblad. Vi kollade på gran och en, deras hanblommor var på gång, så de blommar snart. Av buskar såg vi en, olvon, nypon, måbär, krusbär, hagtorn och druvfläder. Det börjar bli tätt med buskar, så en röjning bör ske snarast. Av träd såg vi tall, gran, fågelbär, sälg, alm och apel. Andra växter i bladstadiet var stormåra, nejlikrot, brännnässla, hundkex och vitmåra. Det är växter som tyder på att marken är kvävegödslad, kanske har markerna förr gödslats med kvävegödselmedel. Lantbruksnämnden rekommenderade kvävegödsling i naturbetesmarker på 1960-70-talet, gärna gödsling med flygplan om det inte gick att köra med traktor.

I en backe med några stenar satte vi oss och intog kvällskaffet. Det smakade som vanligt bra. I kväll förstärktes det med utsikten mot Hökensås och Plantaberget med Borgunda kyrka och såg i förgrunden. Någon av deltagarna stördes av att några vindkraftverk syntes, andra deltagare tycker att de producerar miljövänlig el och har ett berättigande när de är placerade på lämpliga ställen. När vi satt där så lyssnade vi efter fågelsång. Fåglar vi hörde under vandringen var bofink, lövsångare, grönfink, gulsparv och rödhake.

Vi vände här och gick i stort samma väg tillbaka till bilarna. Vi lade då märke till att det var några små åsar, åtskilda med ett lägra parti i marken. De har uppkommit genom att marken här har bearbetats med årder. Ett redskap som ristar i jorden och föser den åt sidan till skillnad på en plog som vänder jorden. Det är då fornåkrar som brukats för länge sedan och därefter övergått till ängs- eller betesmarker. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR