Söndagens utflykt med Natursnokarna blev en härlig vandring på vitsippsmattor.

Ramslöksblad, kirskål och daggkåpa – primörer från ängar och lund tillagades på stormkök innan vi hittade ”Stockarännan” som är en ganska bortglömd väg uppför berget.

Nästa och sista utflykt för våren blir den 18 maj.

Snokar på upptäcksfärd bland stock och sten

En häftig spindel, ropar någon. Tyvärr ville den inte bli närskådad med lupp.

En välförtjänt fika – och sen kanske tälja något fint.

Bredvid stigen finns ofta mer spännande sätt att ta sig fram.

På söndag 13 april åker vi till Hökaberg och dess vackra betesmarker, vitsipporna blommar.

Där vårfixar vi med att röja, faga m.m. Ta gärna med lämpliga redskap.

Samling Billingehovs parkering kl 09.00 för samåkning eller på egen hand Hökaberg kl 09.30.

Glöm inte fika. Vädret verkar bli bra, så det kan bli en fin förmiddag i markerna där.

Frågor, kolla med Ingvar Fredriksson, 0500-435541, 073-7273648.

Välkomna!

Natursnokarna

Det blev en härlig dag ute där ca 30 barn och 10 vuxna följde med på en strapatsrik klättring uppför Billingen. Det tittades på grodrom i en damm och snokarna snokande reda på var dammen fick sitt vatten ifrån, vilket visade sig vara en underjordisk bäck. Det blev klättring och undersökning av Ryds grottor och en hel del annat! Nästa träff är 27 april – Välkomna då!

Nedan ser ni några bilder från Natursnokarnas första utflykt.

Några av de ca 30 barn som var med på årets första ”snokar” utflykt.

Fika vid en bäckravin

Vandring/klättring/krypning genom Ryds grottor

Ledaren Leif tar sig fram i Ryds grottor

UT I NATUREN, VINTERN 2014

–         en rapport från sjätte träffen 140323, Loringaskogen Sjogerstad

 Halvklart, 8 grader, måttlig SV vind.

Denna vårlika marssöndag var vi 9 personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Våren är ca 3 veckor tidigare i år än normalt. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for ut på östra leden, körde söderut till Loringa. Där svängde vi av mot Sjogerstad och halvvägs upp i backen parkerade vi på den nya parkeringsplatsen vid Loringaskogen.

Loringaskogen kommer att bli kommunens nästa naturreservat, det 27:e. Loringaskogen är i huvudsak ett betat ädellövskogsområde med mest ask och alm, inslag av lönn, ek och björk, samt klibbal i fuktigare områden. Askarna är i stor omfattning angripna av askskottsjuka, några har dött. Området ligger i östra sluttningen av Billingen på kalkberggrund i de övre delarna och alunskiffer i de nedre delarna. Det gör att vatten kör ut i sluttningen och bildar källor och kärr. I de kalkrika delarna pågår kalktuffbildning. Fyra rödlistade arter är påträffade, alm, ask, ängsstarr och mindre hackspett. Som signalarter finns bl.a. bågpraktmossa, kamtuffmossa, rutlungmossa, trubbfjädermossa, trädporella, blåsippa, bäckbräsma, gräsull, kransrams, kärrfibbla, ormbär, springkorn, trolldruva och tvåblad. Arealen är 23 ha, uppdelat på tre områden, största delen ligger mellan väg 26 och vägen till Sjogerstad.

   Vår vandring började vid parkeringsplatsen och vi gick upp mot de högre delarna och sedan söder ut. Den första vårblomman vi såg var vårlök i gräsmarkerna. Där sprang det flera vargspindlar på fjolårsgräset. Vi såg på blommande hassel och klibbal. Vi tyckte att hasseln i flera fall var trädlika i växten. Kanske har de här en gen som gynnar det växtsättet. Almen var nästan i blom. Eftersom det varit betat under lång tid är buskskiktet svagt utvecklat, vi såg några få hagtorn och nypon, en del krusbär och vinbär. En krypande växt med små taggar på var blåhallon. I de mer lundartade partierna såg vi blåsippa, vitsippa, skogsbingel och vårfryle blomma. Vid bäckarna såg vi blad av bäckveronika och bäckbräsma. Mossor här var kalkkammossa, kamtuffmossa, bågpraktmossa och någon art av fickmossa. Vi såg och/eller hörde en del fåglar, såsom blåmes, entita, talgoxe, rödhake, bofink, koltrast, rödvingetrast och gröngöling.

När vi kom till en stenmur, där det låg en del vindfällen, så satte vi oss trädstammarna och intog vårt förmiddagskaffe. Det smakade som vanligt bra, men vi stördes lite av ljudet från bilarna på väg 26. I stor del av vår natur finns störande ljud från trafiken. Vi vände här och gick tillbaka i den nedre, sankare delen. Här fick vi syn på en röd, vacker skålsvamp, som växte på alved. Det var scharlakansröd vårskål, som är en signalart. Den är inte omnämnd i reservatsbeskrivningen, så det var ett fint fynd vi gjorde. Här finns också ett sank område som inte har betats. Där har skogen lämnats i fred och här fanns gott om död ved. Vi såg några olika tickor och skinn här. Den vi kände igen var fnöskticka, de övriga vågade vi oss inte på att artbestämma. Över oss hördes ljudet av ormvråk, vi några flyga. En av rovfåglarna hade kluven stjärt, det var en glada. Det är en fågel som varit borta från området under lång tid, men som är på väg tillbaka. Det var roligt att få syn på den. Mot slutet av vandringen fick vi syn på gröngölingen som vi hört till och från under hela vandringen.

När vi åter till bilarna, så konstaterade vi att vi sett ett fint ädellövskogsområde, litet annorlunda och öppet, jämfört med många andra områden utmed Billingens sluttningar. Det är värt att besöka under andra årstider. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Kretsen har nu haft sitt första månadsmöte. Totalt var vi 36 personer som lyssnade till föredraget om fjärilar och humlor i trädgården och HÄR finner du delar av presentationen som visades under kvällen.

Lycka till med att designa din trädgård så att du får många besök av våra vackra humlor, fjärilar och bin.

Tips på litteratur om humlor och fjärilar:
1. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna -Fjärilar: Dagfjärilar
2. Söderström, Bo (2006). Svenska Fjärilar – en fälthandbok. Albert Bonniers Förlag
3. Dagfjärilar i Västsverige (2006). Utgiven av Länsstyrelserna i Hallands län och Västra Götalands län.
4. Holmström, Göran (2009). Humlor – Alla Sveriges arter, så känner du igen dem i naturen- och i trädgården. Brutus Östlings Bokförlag
5. Söderström, Bo (2013). Humlor – en fälthandbok.

Hoppas vi ses på nästa månadsmöte!

Välkommen att följa med Natursnokarna ut 6 april.

Nu är det dags för årets första äventyr med Natursnokarna. HÄR kan du läsa mer om när och var ni ses och vad ni kommer att hitta på vid denna första utflykt.

Information om följande träffar kommer att läggas ut på hemsidan 1 vecka i förtid. HÄR hittar ni datum för de kommande träffarna.

Välkomna!
Siv och Leif

Välkomna på Skövde naturskyddsförenings månadsmöte!

Kom och ta del av aktuella saker som kretsen jobbar med.

Vill du ha mera fjärilar och humlor i trädgården?

Sofia Berg och Niclas Norrström visar bilder och berättar hur man kan designa
trädgården för att öka mångfalden.

Ta gärna med intresserade vänner och bekanta. Kretsen bjuder på fika!

UT I NATUREN, VINTERN 2014

–  en rapport från femte träffen 140309, Lycke-Lilla Höjen Lerdala

Halvklart, lite disigt, 11 grader, frisk SV vind.

Denna vårlika marssöndag var vi elva personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for via rakan över berget till naturreservatet Lycke-Lilla Höjen där vi parkerade bilarna på parkeringsplatsen vid Karstorp.

Lycke-Lilla Höjen består av ett mosaikartat kulturlandskap med åkrar, betesmarker och löv- och granskogar. I reservatet finns en del åsryggar och kullar. Floran är rik och kalkpåverkad. Reservatet är 173 ha stort och även klassat som ett Natura2000-område.

Vi började vår vandring med att gå i en betesmark. Där fann vi utmed en stenmur en del stänglar av fjolårets brännässlor. När vi kollade stjälkarna i lupp såg vi fruktkroppar av olika svampar på dem. Fruktkropparna var olika, såsom en svart kärnsvamp med peritecier, kanske var det nässelgömming, skålsvampar med vit eller rödorange skål. Eftersom nässlorna är kväverika angrips de lätt av svampar och bryts ner fort. Det finns ett stort antal arter som lever på nässelstjälkar.

Vandringen gick sedan upp en höjdsträckning. Där såg vi hasseln blomma, hanhängen och röda märken på honblommorna. Intill stenmuren här fanns det några myrstackar. Myrorna var nyvakna och satt i stora högar där det var som varmast. De värmer sig och går sedan ner i stacken och värmer upp dem inifrån. Några myror var sysselsatta med att reparera stacken efter vinterns påfrestningar. Vi kom sedan in en lundartad miljö med hassel, fågelbär, ask, alm och ek. Där på marken fann vi blommande blåsippor och en blommande vitsippa. De är sköna att se, då kommer våren. Blad sågs av vårlök, vårfryle, svalört och skogsbingel, de blommar också snart. Under barken på en grov gren hittade vi några övervintrande skalbaggar av arten snäckätande asbagge. Vi gick sedan ut på betesmarken och vände norrut. Här var fjolårsbladen av asp skeletterade, bara ledningsvävnaden fanns kvar. Det är fascinerande att se bladens mikrostruktur i lupp. Bladvävnaden var uppäten, troligen av hoppstjärtar. Vi passerade några stenmurar och på dem såg vi filtlav, några olika bägarlavar och cypressfläta växa. När vi passerade några stubbar av fällda granar såg vi svampar växa på dem. Fruktkropparna var konsolformade, undersidan gulaktig med lameller. Det var vedmussling, den är vanlig på stubbar av barrträd.

Vandringen gick sedan upp en hög kulle. Här växer det några oxlar, lönnar, askar, hagtorn och hassel. Där satte vi oss och fikade, det smakade som vanligt bra när man är ute och kanske extra bra i dag när våren är på gång. Här uppe har man i vanliga fall utsikt, så man ser Kinnekulle och Vänern. Men i dag var det för disigt för att se så långt. Vi fick nöja oss med att se ner till Björkebacken och Lerdala.

Efter fikapausen gick vi ner för kullen och såg vi ett par koltrastshannar kämpa om ett revir i avvaktan på att en lämplig fru skulle anlända. Vi kollade på almens knoppar och såg att blomknopparna hade vuxit, de slår snart ut. Vi gick tillbaka mot bilarna, först genom ett ganska tätt bestånd av nyponbuskar. Det är dags att röja bland dem innan de tar över all mark. Därefter kom vi ut på den öppna betesmarken. Där kollade vi i de gamla spillningshögarna efter insekter. Det enda vi fann var daggmaskar, dyngbaggarna hade inte vaknat ännu. Väl framme vi bilarna, konstaterade vi att vi haft en skön vandring på knappt 2 km. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Välkommen på årsmöte! 

Tisdag 4 mars kl 19.00 på Aspö. Efter årsmötesförhandlingarna bjuder kretsen på kaffe och semla. Därefter visar Jan-Eric Fasth bilder och berättar om en resa till Amazonas regnskog.

Varmt välkommen! Ansvarig Ingvar Fredriksson

En rapport från fjärde träffen 140223, Mosebacke vid Ryds ängar

Mulet, +5 grader, måttlig S vind, mestadels snöfritt.

Idag, en för årstiden varm söndag, var vi åtta personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Sedan satte vi oss i bilarna och for mot Rånna. Vid Mosebacke parkerade vi bilarna och började vår vandring. Området här tillhör naturreservatet Ryd-Rånna.

Eftersom det senaste tiden varit varmt för årstiden, så var vi förväntansfulla på att få se vårtecken under vandringen. Först gick vi in en hage som betats av nötkreatur. Här växer en del träd och buskar. Buskarna är främst hassel, hagtorn och en, träden är ask, lind, ek, fågelbär, vårtbjörk, vildapel och några hagmarksgranar. Först kollade vi på hasselgrenarna efter honblommor. De fanns där med sina rödaktiga märken. Hanhängena var sträckta och gulaktiga, så hasselns blomning har börjat. På en hassel såg vi en bladknopp vara uppsvälld, nästan 1 cm stor, och gulaktig. Det var en gall orsakad av hasselgallkvalster, Phytoptus avellanae. Inuti finns övervintrande kvalster, när bladen slår ut vandrar kvalstren till unga skott och tränger in i de nya knopparna. Här växte en vildapel, dess grenar var helt överväxta av lavar. Vi kände igen skrynkellav, slånlav, blåslav, glänsande sköldlav, brosklav och vägglav. På marken fann vi vårfryle i knopp, lite värme till och de börjar blomma. I ett odlingsröse växte en grupp med stora, flerstammiga lindar. Vi kollade på deras växtsätt med hängande grenar. På grenarna såg vi några gamla, kvarsittande fröställningar med segel. Vi tittade också på lindens bladknoppar, ”Linda Rödvante”. De har ett större och ett mindre knoppfjäll, ser ut som en rödaktig tumvante.

Uppe i träden hördes en del fågelsång från fåglarna. Vi lade märke till talgoxe, blåmes, entita, nötväcka, grönfink, korp och gröngöling. Den senare hörde vi samtidigt som vi tittade på en myrstack med av gröngölingar uthackade hål. Gröngölingen hackar fram och äter övervintrande myror. Hålen gör att kyla tränger in i myrstacken och det kan bli ödesdigert för den. Vi såg inga myror framme vid denna myrstack. Nästa skådeobjekt blev en fallen trädstam. Vid basen såg vi myceltågor av honungsskivling, som troligen dödat trädet. Under barken hittade vi flera övervintrande snäckätande asbaggar. Här fanns också fruktkroppar av slemsvampen gul ullklubba. På ett annan liggande trädstam såg vi flera tickor och skinn. Vi kände igen kantarellmussling, borstticka och vinterticka, den senare har fot.

På den öppna delen av hagen passerade vi flera tuvor. Det var myrstackar, de flesta bestod av uppgrävd sand och beboddes troligen av svart eller gul tuvmyra. Men en stack var byggd av avbitna grässtrån. När vi petade i den såg vi aktiva myror. De såg ut som röda stackmyror. Vid examination hemma, så blev det hårig hedmyra. Den lever på öppna marker och är en vanlig art i hela landet. På stacken fanns en spillningshög av en räv. Den var lagd där som revirmarkering. Vi delade på den och fann rester av hår och violettglänsande skalbaggsdelar, de var efter skogstordyvlar.

Vandringen gick sedan ur hagen och fram till en mindre bäck. Den porlade vårlikt efter snösmältningen. Här letade vi upp några liggande trädstammar, satte oss på dem och fikade.

Det smakade som vanligt bra, speciellt eftersom solen nästan trängde fram. När vi satt där fick vi syn på ett par rådjur på andra sidan bäcken. Efter fikat kollade vi på marken och fann några olika mossor. Det var skuggthujamossa, cypressfläta, vågig praktmossa, vågig sågmossa, bäckrundmossa, hasselsprötmossa och ett par olika fickmossor. En gammal trädgren var grönfärgad, likt målad med kuprinol. Den var grönrötad av svampen grönskål, vi såg inga fruktkroppar.

Vi följde sedan bäcken en bit uppströms. I ravinen låg flera vindfällen efter stora granar. Marken här var blöt och det gungade under våra fötter. Så trädrötterna har svårt med fästet och blåser lätt omkull. På ett ställe här såg vi västlig hakmossa, en ganska ovanlig mossart. Och så i sydsluttningen fanns en blommande blåsippa, till glädje för alla. Årets första!

Vandringen gick sedan in i hagen igen och vi tog oss mot bilarna. Innan vi lämnade hagen tittade vi på några enar. Här provsmakade vi på bären. På några grenar såg vi kikbär, orsakade av engallmyggan. När vi delade på kikbären, så hittade vi en liten orangefärgad larv, engallmyggans larv. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR