UT I NATUREN, VINTERN 2014

–  en rapport från femte träffen 140309, Lycke-Lilla Höjen Lerdala

Halvklart, lite disigt, 11 grader, frisk SV vind.

Denna vårlika marssöndag var vi elva personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for via rakan över berget till naturreservatet Lycke-Lilla Höjen där vi parkerade bilarna på parkeringsplatsen vid Karstorp.

Lycke-Lilla Höjen består av ett mosaikartat kulturlandskap med åkrar, betesmarker och löv- och granskogar. I reservatet finns en del åsryggar och kullar. Floran är rik och kalkpåverkad. Reservatet är 173 ha stort och även klassat som ett Natura2000-område.

Vi började vår vandring med att gå i en betesmark. Där fann vi utmed en stenmur en del stänglar av fjolårets brännässlor. När vi kollade stjälkarna i lupp såg vi fruktkroppar av olika svampar på dem. Fruktkropparna var olika, såsom en svart kärnsvamp med peritecier, kanske var det nässelgömming, skålsvampar med vit eller rödorange skål. Eftersom nässlorna är kväverika angrips de lätt av svampar och bryts ner fort. Det finns ett stort antal arter som lever på nässelstjälkar.

Vandringen gick sedan upp en höjdsträckning. Där såg vi hasseln blomma, hanhängen och röda märken på honblommorna. Intill stenmuren här fanns det några myrstackar. Myrorna var nyvakna och satt i stora högar där det var som varmast. De värmer sig och går sedan ner i stacken och värmer upp dem inifrån. Några myror var sysselsatta med att reparera stacken efter vinterns påfrestningar. Vi kom sedan in en lundartad miljö med hassel, fågelbär, ask, alm och ek. Där på marken fann vi blommande blåsippor och en blommande vitsippa. De är sköna att se, då kommer våren. Blad sågs av vårlök, vårfryle, svalört och skogsbingel, de blommar också snart. Under barken på en grov gren hittade vi några övervintrande skalbaggar av arten snäckätande asbagge. Vi gick sedan ut på betesmarken och vände norrut. Här var fjolårsbladen av asp skeletterade, bara ledningsvävnaden fanns kvar. Det är fascinerande att se bladens mikrostruktur i lupp. Bladvävnaden var uppäten, troligen av hoppstjärtar. Vi passerade några stenmurar och på dem såg vi filtlav, några olika bägarlavar och cypressfläta växa. När vi passerade några stubbar av fällda granar såg vi svampar växa på dem. Fruktkropparna var konsolformade, undersidan gulaktig med lameller. Det var vedmussling, den är vanlig på stubbar av barrträd.

Vandringen gick sedan upp en hög kulle. Här växer det några oxlar, lönnar, askar, hagtorn och hassel. Där satte vi oss och fikade, det smakade som vanligt bra när man är ute och kanske extra bra i dag när våren är på gång. Här uppe har man i vanliga fall utsikt, så man ser Kinnekulle och Vänern. Men i dag var det för disigt för att se så långt. Vi fick nöja oss med att se ner till Björkebacken och Lerdala.

Efter fikapausen gick vi ner för kullen och såg vi ett par koltrastshannar kämpa om ett revir i avvaktan på att en lämplig fru skulle anlända. Vi kollade på almens knoppar och såg att blomknopparna hade vuxit, de slår snart ut. Vi gick tillbaka mot bilarna, först genom ett ganska tätt bestånd av nyponbuskar. Det är dags att röja bland dem innan de tar över all mark. Därefter kom vi ut på den öppna betesmarken. Där kollade vi i de gamla spillningshögarna efter insekter. Det enda vi fann var daggmaskar, dyngbaggarna hade inte vaknat ännu. Väl framme vi bilarna, konstaterade vi att vi haft en skön vandring på knappt 2 km. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Välkommen på årsmöte! 

Tisdag 4 mars kl 19.00 på Aspö. Efter årsmötesförhandlingarna bjuder kretsen på kaffe och semla. Därefter visar Jan-Eric Fasth bilder och berättar om en resa till Amazonas regnskog.

Varmt välkommen! Ansvarig Ingvar Fredriksson

En rapport från fjärde träffen 140223, Mosebacke vid Ryds ängar

Mulet, +5 grader, måttlig S vind, mestadels snöfritt.

Idag, en för årstiden varm söndag, var vi åtta personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Sedan satte vi oss i bilarna och for mot Rånna. Vid Mosebacke parkerade vi bilarna och började vår vandring. Området här tillhör naturreservatet Ryd-Rånna.

Eftersom det senaste tiden varit varmt för årstiden, så var vi förväntansfulla på att få se vårtecken under vandringen. Först gick vi in en hage som betats av nötkreatur. Här växer en del träd och buskar. Buskarna är främst hassel, hagtorn och en, träden är ask, lind, ek, fågelbär, vårtbjörk, vildapel och några hagmarksgranar. Först kollade vi på hasselgrenarna efter honblommor. De fanns där med sina rödaktiga märken. Hanhängena var sträckta och gulaktiga, så hasselns blomning har börjat. På en hassel såg vi en bladknopp vara uppsvälld, nästan 1 cm stor, och gulaktig. Det var en gall orsakad av hasselgallkvalster, Phytoptus avellanae. Inuti finns övervintrande kvalster, när bladen slår ut vandrar kvalstren till unga skott och tränger in i de nya knopparna. Här växte en vildapel, dess grenar var helt överväxta av lavar. Vi kände igen skrynkellav, slånlav, blåslav, glänsande sköldlav, brosklav och vägglav. På marken fann vi vårfryle i knopp, lite värme till och de börjar blomma. I ett odlingsröse växte en grupp med stora, flerstammiga lindar. Vi kollade på deras växtsätt med hängande grenar. På grenarna såg vi några gamla, kvarsittande fröställningar med segel. Vi tittade också på lindens bladknoppar, ”Linda Rödvante”. De har ett större och ett mindre knoppfjäll, ser ut som en rödaktig tumvante.

Uppe i träden hördes en del fågelsång från fåglarna. Vi lade märke till talgoxe, blåmes, entita, nötväcka, grönfink, korp och gröngöling. Den senare hörde vi samtidigt som vi tittade på en myrstack med av gröngölingar uthackade hål. Gröngölingen hackar fram och äter övervintrande myror. Hålen gör att kyla tränger in i myrstacken och det kan bli ödesdigert för den. Vi såg inga myror framme vid denna myrstack. Nästa skådeobjekt blev en fallen trädstam. Vid basen såg vi myceltågor av honungsskivling, som troligen dödat trädet. Under barken hittade vi flera övervintrande snäckätande asbaggar. Här fanns också fruktkroppar av slemsvampen gul ullklubba. På ett annan liggande trädstam såg vi flera tickor och skinn. Vi kände igen kantarellmussling, borstticka och vinterticka, den senare har fot.

På den öppna delen av hagen passerade vi flera tuvor. Det var myrstackar, de flesta bestod av uppgrävd sand och beboddes troligen av svart eller gul tuvmyra. Men en stack var byggd av avbitna grässtrån. När vi petade i den såg vi aktiva myror. De såg ut som röda stackmyror. Vid examination hemma, så blev det hårig hedmyra. Den lever på öppna marker och är en vanlig art i hela landet. På stacken fanns en spillningshög av en räv. Den var lagd där som revirmarkering. Vi delade på den och fann rester av hår och violettglänsande skalbaggsdelar, de var efter skogstordyvlar.

Vandringen gick sedan ur hagen och fram till en mindre bäck. Den porlade vårlikt efter snösmältningen. Här letade vi upp några liggande trädstammar, satte oss på dem och fikade.

Det smakade som vanligt bra, speciellt eftersom solen nästan trängde fram. När vi satt där fick vi syn på ett par rådjur på andra sidan bäcken. Efter fikat kollade vi på marken och fann några olika mossor. Det var skuggthujamossa, cypressfläta, vågig praktmossa, vågig sågmossa, bäckrundmossa, hasselsprötmossa och ett par olika fickmossor. En gammal trädgren var grönfärgad, likt målad med kuprinol. Den var grönrötad av svampen grönskål, vi såg inga fruktkroppar.

Vi följde sedan bäcken en bit uppströms. I ravinen låg flera vindfällen efter stora granar. Marken här var blöt och det gungade under våra fötter. Så trädrötterna har svårt med fästet och blåser lätt omkull. På ett ställe här såg vi västlig hakmossa, en ganska ovanlig mossart. Och så i sydsluttningen fanns en blommande blåsippa, till glädje för alla. Årets första!

Vandringen gick sedan in i hagen igen och vi tog oss mot bilarna. Innan vi lämnade hagen tittade vi på några enar. Här provsmakade vi på bären. På några grenar såg vi kikbär, orsakade av engallmyggan. När vi delade på kikbären, så hittade vi en liten orangefärgad larv, engallmyggans larv. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Nu kan ni gå in och läsa Skövde Naturskyddsförenings program för 2014. Kolla här!

Hoppas vi ses!

UT I NATUREN, VINTERN 2014

en rapport från tredje träffen 140209, Ösan vid Åkleby

Mulet, +3grader, vindstilla, Smältande snötäcke med snöfritt i skogen och 10 cm på öppen mark.

En annorlunda utflykt i UTE-cirkeln utan Ingvar. Det innebär att vi själva fick använda den kunskap vi lärt oss. Vi var åtta personer som samlades i det lilla regn som föll över Billingehovs parkering. Dagens utflykt gick till Åkleby och Ösan.

Efter parkeringen gick vi norrut genom tallskogen. Några av tallarna var gamla med fiskfjällsbark. Vi tittade på sköldlöss på blåbärsriset. Något som man kan vara uppmärksam på när man plockar in blåbärsris till våren.

På det öppna fältet, som var brukad åker för bara ca 5 år sedan men nu hade invaderats av björk och sälg och strättor och gullris, tittade vi i en strättastjälk. Där fanns flera myggor, som där hade sitt vinterhotell. Kom ihåg: ”Mygga med antenn och fluga utan”. I skogskanten växte också flera hasselbuskar varav en del hade svällda hängen och där vi minsann hittade årets första blomma – hasselblomman. Den var ännu inte fullt utslagen, men fullt tydlig. Det första vårtecknet!

Vi kom ner till Ösan och kunde konstatera ett rikligt vattenflöde och en ljudlig bakgrundskuliss. Åns vatten var brunt av sediment från den smältande snön.

I den lilla snö som bitvis fanns kvar kunde vi se spår av rådjur och även legor. Men nere vid åkanten upptäckte någon annorlunda spår, riktiga fotavtryck med tår och trampdyna. Vi valde mellan grävling och utter. När spåren senare plötsligt slutade vi åkanten var vi ganska säkra på att kunna utesluta grävling. Sålunda en trolig utter! Skojigt att konstatera att det troligen finns utter i Ösan.

Helt plötsligt fann vi en färdig rastplats! Den kunde vi inte motstå, så det blev tidig fika.

Efter kaffet gick vi upp på den bro som går över ån och leder till Sörbylunds kraftstation, från 1893. Bron är en väl underhållen och vacker spännverksbro i trä med fem spann.  Kraftverket byggdes för att förse Sörbylunds gård med elektricitet lång innan Skövde hade elektricitet. Det är fortfarande i drift.

I dammen uppströms fanns en kniphanne med två honor. Men strömstaren som annars finns här i Ösan syntes inte till – vattnet var alltför strömt.

Det blev ändå en trevlig utflykt. //Jan Eric

UT I NATUREN, VINTERN 2014

en rapport från andra träffen 140126, Ösan vid Mosebacke

Mulet, – 5 grader, måttlig O vind, 15 cm snötäcke

Denna januarisöndag var vi åtta personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en utflykt i UTE-cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for iväg mot dagens mål. Vi åkte till Horsås och parkerade bilarna utmed vägen in till Mosebacke.

Först vandrade vi in i tallskogen på vägens norra sida. Där i snön såg vi ett par nya mullvadshögar uppgrävda. Det finns aktivitet i underjorden, marken är nästa otjälad under snötäcket. Jorden i högarna var grovmo till mellansand, 0,1 – 0,5 mm stora partiklar. Det är den storleken som lättast vindtransporteras. Detta ledde in oss till de geologiska bildningarna i området. Vi hade kommit upp på några gamla sanddyner, kanske 5-8000 år gamla. Vid den tiden var det mycket blåsigare och torrare klimat än nu. De då dominerande sydliga vindarna blåste ihop sanddyner av barkantyp i området. Det finns flera sådana områden norrut i trakten. Det vi var på nu är Gudmundstorpsområdet.

Vi följde sedan en djurväxel, med spår av rådjur och harar, ned till Mellomkvarnsbäcken. Bäcken var till största delen istäckt. Vi följde bäcken ned till att den rinner ihop med Ösan. Där ligger ruinen efter Gudmundstorps kvarn. Det har varit ett rejält bygge, grunden består av stora huggna stenar. Vi kollade på dem en stund och funderade på hur kvarnen kunnat se ut. Genom ruinen rinner bäckens vatten ut i Ösan. I gamla skrifter nämns kvarnen som en tullkvarn redan på 1550-talet som Horsås kvarn. Det var på Gustav Vasas tid, tullkvarn innebar att avgift fick betalas till staten. Enligt senare uppgifter i Svenska kvarnar, var den i drift 1940 och tillhörde Knistads gård. Vatten till kvarnen har också tagits ur Ösan via en grävd kanal från ett dämme ca 300 m uppströms.

Därefter gick vi fram och tittade på den gamla, numera raserade träbron över Ösan. Det var säkert en vacker bro, när den var i funktion. Här gick förr vägen mellan Horsås och Knistad förbi kvarnen. Vi kollade på Ösan och konstaterade att vattenföringen minskat sista tiden. Det var ränder av is utmed stränderna ca en halv meter upp. Vår förhoppning var att få se någon strömstare i det forsande vattnet. Men så blev det inte. Däremot hörde vi en gärdsmyg bland buskarna i strandlinjen.

Vandringen gick sedan söderut, uppströms. Tanken var att vi skulle gått på strandvallen, men vi tog oss inte över den gamla kvarnrännan. Så vi fick gå i åkerkanten en bit. Åkern var nyplöjd sedan senaste snöfallet. Utmed åkerkanten tittade vi på vilka träd som växte där och ner mot ån. Det var ask, sälg, björk, ek, asp, hägg, hassel, gråal och klibbal. Vi repeterade hur deras knoppar ser ut. Här såg vi också vinterståndare av hässleklocka, strätta, skräppa och brännässla. I träden såg vi koltrast, entita, nötväcka och talgoxar flyga omkring. På snön syntes fallna fjäll av frön, hängen och knoppar. Det tyder på att fåglar varit där och letat föda. Vi passerade ett jätteblock, på det växte kakmossa och några arter av bägarlavar. Därefter gick vi ner för ravinkanten till ån. Här var det gott om döda, fallna träd, främst gråal och hägg. De var angripna av olika svampar, vi såg flera arter av skinn och tickor. På ett ställe såg vi alticka och när vi delade på den fann vi små vita larver. Det var albrunbaggens larver, som livnär sig på altickan och pulveriserar den. På en stubbe såg vi svampen stubbhorn. När vi rörde på den flög det vita sporer från den. På några trädstammar såg vi trädhättemossa och krusig ulota. Vi skiljde dem åt genom längden på skaften till sporkapslarna.

Nere vi ån, så sökte vi upp kvarnrännans början vid dämmet. Här satte vi oss på det gamla stenfundamentet, dinglade med benen, lyssnade på bruset av forsande vatten och drack vårt förmiddagskaffe. Det smakade som vanligt bra och vi satt en stund och bara njöt av att vara.

Här vände vi och vandrade först utmed kvarnrännan tillbaka över fallna trädstammar. Det blev lite gymnastiska övningar. Men det gick bra och vi kom tillbaka till kvarnruinen. Här gick vi sedan vägen tillbaka till bilarna. I snön utmed vägen såg vi spår efter skogsmus, det började med ett hål i snön och slutade i andra ändan ett nytt hål. Väl tillbaka till bilarna så konstaterade vi att vi sett både natur och kultur. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

”UT I NATUREN, VINTERN 2014”

en rapport från första träffen 140112, Tovatorpsbäcken Skövde

Mulet, snöfall, -3 grader, svag O vind, 4 cm snötäcke.

Så var helgerna över och dags för att börja en ny vintercirkel ”Ut i naturen” Idag kom 14 naturintresserade personer till Billingehovs parkering för att vara med. Vi började med en presentation av oss själva. Därefter diskuterade vi fram vilka målsättningar vi har för cirkeln.

Det blev: att följa året i naturen från vinter till vår, att se de små organismerna i det stora, att lära oss några arter av olika organismer, som växter, svampar, mossor, lavar, småkryp, fåglar, m.fl. att bekanta oss med olika naturområden i Skövdes närhet att få en social samvaro med naturintresserade människor och trevliga fikastunder i det fria. Därefter satte vi oss i bilarna och for till dagens mål, som var Tovatorpsbäcken på det militära övningsfältet mellan Skövde och Skultorp. Vi parkerade bilarna utmed ett stridsvagnsspår och började vår vandring. Vandringen gick en bit motströms mot N Kyrketorps gamla kyrka.  Tovatorpsbäcken är ett mindre vattendrag som rinner upp i Billingekanten vid Klasborg, kallas här för Risängsbäcken, rinner sedan ner förbi Skultorp och N Kyrketorps gamla kyrka och kallas här Tovatorpsbäcken. Rinner därefter in i Paradissjön och därefter byter den namn till Svesån och rinner förbi avloppsverket och sedan ihop med Ösan. I det område vi vandrade är Tovatorpsbäcken ett Natura2000-område. Det innebär att områdets naturtyper och arter skall skyddas enligt EU-direktiv. Enligt områdets beskrivning finns längs Tovatorpsbäcken raviner med alsumpskog och artrik granskog. I västra delen finns rester av hagmarker med många äldre ädellövträd med rik moss- och lavflora. Svampfloran är rik i området. Marken är kalkrik. Arealen är 27 ha och viktigaste naturtyper är lövsumpskog och svämlövskog.

Vi vandrade ner i ravinen, ca 5-10 m djup. I ravinkanten såg vi grova tallar och granar. Tallarna hade fiskfjällsbark, det tyder på att de är gamla, mer än 150 år. Därefter gick vi utmed bäcken. Bäckens lopp är starkt meandrerande, d.v.s. den slingrar sig fram nere i den breda ravinen. På vissa ställen såg vi korvsjöar. Det är gamla avsnörda bäckslingor som upp- står när bäcken genom erosion i krökarna skär sig igenom och stöter på fåran nedströms. Detta har pågått sedan istiden och efter hand fördjupas ravinen. Vi gick bitvis alldeles intill bäckfåran på den s.k. älvvallen. Den uppkommer när marken översvämmas och vattenhastigheten sjunker. Då avlagras sand och mo intill bäckfåran. Efter den senaste tidens milda och nederbördsrik väder, så var vattenföringen i bäcken hög, den gick nästan full. Längs bäckkanten såg vi rutlungmossa ”tapetsera” slänterna. Mossan är en signalart för fin natur i kalkrika miljöer. Här fanns också en växt med vintergröna blad, vi gissade att det var kärrbräsma. Utmed bäcken finns grova klibbalar, några av dem är döda. Vi såg några svampar på dem. Det var några arter av tickor och skinn. Här växer också en del gran, flera av dem hade blåst omkull. Vi såg flera stora vindfällen. På dem såg vi klibbticka och laven ärgnål, som är en liten ärggrön knappnålslav. I lupparna såg vi dess uppbyggnad. Marken var efter nattens snöfall snötäckt och vi såg knappt några mossor. En mossa som stack upp med synliga spårkapslar var björnmossa. På något ställe såg vi revlummer sticka upp. Av fåglar såg vi en kungsfågel. På snötäcket såg vi en del småkryp, såsom spindlar, vintermyggor, flugor, hoppstjärtar och någon stövslända. De tyckte nog att marken var för blött under snön.

Strax före elva sökte vi upp några lågor (liggande trädstammar). Vi satte oss på dem och drack vårt förmiddagskaffe. Ledaren läste en krönika om värdet av död ved i skogen och att det är trevligare att sitta på fallna stockar än på stubbar. På fallna stockar kan man sitta närmare varandra, småprata om naturintrycken och byta bulle mot sockerkaka. Det är många andra som också är intresserade av gamla stockar, 6000 arter i Sverige är beroende av död ved. Kanske någon av dem kittlar en där bak och förgyller kafferasten när man sitter på stocken.

Vi vände sedan, gick högre upp i ravinen och längs ett stridsvagnsspår tillbaka till bilarna. På hemvägen passerade vi Paradissjön. Vi stannade vid sjön med hopp om att få se en strömstare, men det fanns ingen där. Vid en snabbtitt vid Skövde fågelklubbs fågelmatning såg vi blåmes, talgoxe, nötväcka, entita och större hackspett. Sedan körde vi tillbaka till Billingehov. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Denna plats ersätter från och med 31 januari vår gamla hemsida. Här kommer du inom kort bland annat hitta information om våra aktiviteter, programmet för 2014, hur du blir medlem samt hur du kan hjälpa till i föreningen om du önskar.