Mark och Miljödomstolen i Vänersborg avslog Cementas ansökan om fortsatt brytning efter 2017.

Billingens platåberg hyser unika naturvärden och inte minst platsen för den utvidgade brytningen bidrar starkt till dessa naturvärden. Domen är ett led i att områdets fantastiska naturvärden bevaras och att naturliga spridningsstråk som finns utmed Billingens rika sluttningar kvarstår. Detta skapar ett livskraftigt band av livsmiljöer där arter kan fortleva i starka populationer.

Ett av skälen till att Cementas ansökan avslogs var att sökanden inte kunnat belägga att det inte sker någon påverkan av betydelse på Natura 2000-området Klasborg-Våmb till följd av verksamhetens aktuella eller framtida grundvattensänkning. Natura 2000 området ligger utanför brytningsområdet men kommer påverkas indirekt genom förändrade hydrologiska förhållanden samt att influensområdet för grundvattensänkning med stor sannolikhet sträcker sig in under Natura 2000 området (enligt yttrande från SGU). Däremot påstår Cementa själva att verksamheten inte riskerar påverka Natura 2000 området och att således ingen särskild prövning för detsamma behövs (enligt 7 kap 28 a-b §§ MB). Detta bidrar till att Cementas ansökan framstår som verklighetsfrämmande.

Sammanfattningsvis avslutar Mark och Miljödomstolen med att konstatera att vid intresseavvägningen enligt 3 kap 10 § MB,
så tillmäts riksintressena för naturvården och friluftslivet på platsen företräde framför riksintresset för kalkstensfyndighet. Cementas ansökan avslås alltså även på denna grund.

Två individer av den rödlistade sexfläckiga bastardsvärmaren

”UT I NATUREN, VÅREN 2014 – 26 maj”

–         en rapport från femte träffen, Klagstorp

Klart, 15 grader, svag NV vind.

Denna ljuvliga måndagskväll (till skillnad på förra veckan) var vi sju personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra veckans rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for mot dagens mål, som var Klagstorp. Vi körde in i kanten av engelska parken och där parkerade vi bilarna.

I engelska parken finns grova träd. På en ek fick vi syn på en gulfärgad ticka, vi trodde att det var en saffransticka. Men när vi sovit på saken så var det, den vanligare svaveltickan (så glöm det vi sa då). Svaveltickan har ettåriga fruktkroppar som börjar växa ut så här års. På en annan ek såg vi senare rester av fjolårets fruktkroppar. På eken såg vi lavarna gulmjöl och gulpudrad spiklav, båda är indikatorarter på fin naturmiljö. På svaveltickan satt en mätarfjäril och hade dagsvila och där fanns också en brokig svampsvartbagge (Diaperis boleti). Den var svart med 2 orangegula, taggiga tvärband över täckvingarna.

Vandringen gick sedan mot dammarna mellan vägen och huvudbyggnaden. Här såg vi en del växter, bäckbräsma, kärrbräsma, förgätmigej, vattenklöver, kabbleka och missne. Missne är en kallaväxt med ett vitt hölsterblad som omger den kolvlika blomställningen. På algrenarna såg vi små vita ulltussar. När vi petade på dem så rörde de sig, det var albladloppans nymfer. De har förmågan att spinna vaxtrådar som skyddar dem mot fiender. På albladen fanns knottriga utväxter. De orsakas av ett gallkvalster (Phytoptus laevis). Kvalstren sitter inuti gallen och suger växtsaft. Här såg vi också en allmän sävslända. Den var askgrå i färgen, dess larver lever som rovdjur i dyn i sjöar och har en tvåårig larvutveckling. I slaghåven här fick vi lockespindlar, spindlar och en knäppare. Vi höll i knäpparen och hörde varför den heter så.

Vi gick sedan en bit utmed vägen. Här såg vi ängskavle, hundäxing och ängsgröe som gått i ax. Därefter svängde vi in på vägen fram till huvudbyggnaden och stannade i kanten av dammarna. Ut i dammen simmade gräsänder och knipor med ungar och en småskrakehona. Vi håvade efter insekter. Vi fick några olika flicksländor. Det var spjutflickslända, månflickslända, ljus lyrflickslända och mörk lyrflickslända. De skiljs främst åt genom färgteckningen på de främre bakkroppssegmenten. Senare håvade vi i vattnet och fick då larver av flicksländor och egentliga trollsländor. De är glupska rovdjur med munnen sittande i en fångstmask som kan skjutas ut för att fånga byten. Flicksländornas larver är slanka, långsträckta med tre gälblad i ändan. De egentliga trollsländornas larver är robustare byggda och saknar gälblad. Larvtiden varierar från ett år till fyra år och de har 10-15 larvstadier. I dammen växte sjöfräken, vattenpest, kaveldun och gul svärdslilja som börjat blomma.

Efter en stund satte vi oss vid kanten av dammen och fikade. Solen sken på oss och vi mådde riktigt bra. När vi satt där såg virvelbaggar simma runt runt på vattenytan. Några få humlor och bin flög och letade efter pollen och nektar i blommorna. En hane av allmän näbbslända fångades in och studerades. Munnen är näbblik, därav namnet. Baktill har hanarna en uppsvälld parningstång, lik en skorpionklo. Näbbsländorna kallas därför ibland för skorpionsländor eller klosländor. I Sverige finns 5 arter, varav två är vinglösa och är aktiva vintertid.

Vi vandrade sedan tillbaka mot bilarna. Över oss flög då en flock på fem sångsvanar. I engelska parken kollade vi lite på några fallna ekar. På dem växte filtlav och cypressfläta. Här bankade vi på hasselgrenar, vi fick några fjärilslarver, flugor och spindlar. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

”UT I NATUREN, VÅREN 2014 19 maj”

–         en rapport från fjärde träffen, Sotaliden Timmersdala

Mulet, regn, 18 grader, svag O vind

Denna kväll var vi 10 personer som samlades på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Vi började med en genomgång av förra träffens rapport. Väderprognosen förutsade att det skulle bli regn snart, himlen var mörk söderut. Tanken var att vi skulle åka till ett mål söderut, men eftersom himlen var ljusare norrut, så bestämde vi oss för att åka till Sotaliden vid Timmersdala. Vi körde via Rånna och Övertorp dit och parkerade bilarna på en grusplan i svängen. Samtidigt som vi kom dit kom regnet, så det blev att ta på regnkläderna direkt.

Det första vi såg när vi kom ut på grusplanen var ett flertal vinbergssnäckor. De kröp omkring där och trivdes bra när regnet kom. Vinbergssnäckan är en pampig landsnäcka med en skalhöjd på upp till 50 mm, den kan bli över 30 år gammal och trivs bäst på kalkrika marker. Den är troligen införd av munkarna under den katolska tiden, då den fick förtäras under fastan. Den är idag i Sverige en icke utnyttjad livsmedelsresurs, men i Frankrike äts den under namnet escargot.

Vandringen gick söder ut över en bäck med klart vatten. I bäcken skett kalkutfällning, kalktuffbildning. Växter här i anslutning till bäcken var kärrtistel, kabbleka, kärrfibbla, kärrfräken, åkerfräken, bäckveronika, bäckbräsma och kärrbräsma. Lite torrare växte tvåblad och gullviva. Vi kollade gullvivans blommor och fann att vissa plantor hade blommor med märket väl synligt och ståndarna var korta, andra plantor hade blommor med ståndarna väl synliga och ett kortskaftat märke. De förstnämnda fungerar främst som honplantor med bra fröbildning och de senare mest som hanplantor med svag fröbildning. Fenomenet kallas för heterostyli och minskar risken för självbefruktning. Vattenklöver och fackelblomster är ett par andra arter med heterostyli.

Vi gick sedan in i en buskrik hagmark. Buskarna utgjordes av hassel, hagtorn, berberis, oxbär och nypon. För några år sedan var det röjt och öppet här, men nu är det för dåligt med betestrycket, kanske var det obetat i fjol. Här såg vi bl.a. gökärt, skogsviol, humleblomster, teveronika, majveronika, rödklöver, storrams, ramslök, rosettjungfrulin och jungfrulin. De senare skiljs åt genom att rosettjungfrulinet har en bladrosett med äggrunda blad, ljusare, mindre  blommor 3-4 mm, de kronbladslika vingarna är avlånga och har 3 nerver och växten har en bitter smak. Jungfrulin har större blå blommor 6-8 mm, vingarna är rundare med nätådrig nervatur. Jungfrulinväxterna har håriga frön med elaiosom, de är myrspridda.

Krister hade slaghåven med sig, trots blötan och han fick en flugbagge och en långhorning i fångst. Flugbaggar är skalbaggar med mjuka täckvingar, långa antenner och ben. De har ofta inslag av rödgul färgteckning. Både som larv och imago (fullbildad) är de rovdjur. Larverna är håriga och kallas sammetsmaskar, de är vinteraktiva. I Sverige har vi ett 50-tal arter, den vi såg tillhör släktet Cantharis. Långhorningar är skalbaggar med hårda täckvingar, långsmal kroppsbyggnad, långa ben och långa antenner. Larverna lever under bark eller i ved, några i örtartade stänglar. Imagorna lever främst av pollen. Alltså behöver de vedväxter och blommande växter. Den art vi såg här var en prydnadsbock Anaglyptus mysticus. Dess larvutveckling sker främst i hård ved av hassel, som imago äter den pollen i blommor av hagtorn, hundkex och rönn. Den är framme slutet av maj till slutet av juli. Arten är med i rödlistan som NT. Ett fint fynd som bör rapporteras till Artportalen.

Vi gick sedan förbi ett gammalt sommarhus. Runt omkring där såg vi några trädgårdsflytingar, såsom akleja, tovsippa och krollilja. Vi blev nu kaffesugna och sökte upp en slänt där vi satte oss lite i skydd av några buskar. Trots regnet smakade kaffet bra som vanligt. När vi suttit där en stund och lyssnat på taltrasten, så gick vi tillbaka till bilarna. Tog av oss regnkläderna och for hem. Väl hemma möttes vi av åskan. Det var så jag mindes utfärden. / INGVAR

”UT I NATUREN, VÅREN 2014, 12 maj”

–         en rapport från tredje träffen, Borgundabergets sydsluttning

Mulet, 9 grader, svag O vind

Denna måndag var det regnskurar som dominerade vädret. Under dagen kom det 20 mm i Ulveket. Vi var i alla fall 8 personer som mötte upp i regnet på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Eftersom himlen såg ljusare ut i söder, så bestämde vi oss för att åka till Borgundaberget. Vi åkte via Skultorp och parkerade på en infartsväg söder om betesmarkerna vid Borgundaberget. Eftersom det var uppehållsväder, så började vi med en genomgång av förra träffens rapport.

Södersidan av Borgundaberget är en svagt sluttande moränbildning som uppstått i lä av berget under istiden när isen rörde sig söderut. Sådana bildningar kallas drumliner. Materialet är bottenmorän från tidigare istider. Vår vandring under kvällen gick en bit upp mot berget i betesmarkerna. Först såg vi på fågelbärens blomning, som var i slutfasen. De flesta kronbladen hade fallit i samband med den senaste tidens regnande. Vi funderade över hur bra blommorna hade pollinerats. I ett av fågelbärsträden såg vi ett par häxkvastar. De orsakas av en svamp (Taphrina wiesneri) som ger abnorm skottbildning. Bladen i häxkvastarna slår ut tidigare, vilket vi såg. När vi kom in i betesmarken hittade vi flera snäckor i det blöta gräset. Det var fläckig lundsnäcka och trädgårdssnäcka (gulaktig med bruna linjer). Ett par av trädgårdssnäckorna kopulerade, en akt som pågår under flera timmar, vi såg dem även när vi gick tillbaka. De är hermafroditer, både hona och hane och parningen är ömsesidig, en s.k. kalkpil sticks in i den andra och spermier överförs. Efteråt kan båda lägga något hundratal ägg.

Vi gick vidare och fann ett vällagt stenröse med sprängsten. Förmodligen var det upplagt för krossning en gång i tiden, kanske när stambanan byggdes. På några stenar såg vi laven citrongul skivlav. Intill stenröset fann vi blommande kattfot. Det är en växt som gått tillbaka, den har dålig konkurrenskraft mot frodigare växter. Kattfot är tvåbyggare. Den vi såg hade avlånga korgar med rödaktiga holkfjäll, så det var en honplanta. Plötsligt ute på en åker fick vi syn på en springande grävling. Den sprang till en stenmur, där den vände sig om och tittade på oss en stund. Den gick sedan vidare. Troligen skrämde vi upp den tidigare. Kul att se en levande grävling, vanligast ser man dem överkörda längs vägkanterna.

Vandringen gick vidare in i en annan betesfålla. Här såg vi blommande skogsviol, mandelblomma, gökärt, maskros, majsmörblomma, knölsmörblomma, vårfingerört och småfingerört. Fingerörterna skiljs på att vårfingerört har en orangefärgad prick på kronbladen, småfingerört enfärgat gula kronblad. Vi kollade på gran och en, deras hanblommor var på gång, så de blommar snart. Av buskar såg vi en, olvon, nypon, måbär, krusbär, hagtorn och druvfläder. Det börjar bli tätt med buskar, så en röjning bör ske snarast. Av träd såg vi tall, gran, fågelbär, sälg, alm och apel. Andra växter i bladstadiet var stormåra, nejlikrot, brännnässla, hundkex och vitmåra. Det är växter som tyder på att marken är kvävegödslad, kanske har markerna förr gödslats med kvävegödselmedel. Lantbruksnämnden rekommenderade kvävegödsling i naturbetesmarker på 1960-70-talet, gärna gödsling med flygplan om det inte gick att köra med traktor.

I en backe med några stenar satte vi oss och intog kvällskaffet. Det smakade som vanligt bra. I kväll förstärktes det med utsikten mot Hökensås och Plantaberget med Borgunda kyrka och såg i förgrunden. Någon av deltagarna stördes av att några vindkraftverk syntes, andra deltagare tycker att de producerar miljövänlig el och har ett berättigande när de är placerade på lämpliga ställen. När vi satt där så lyssnade vi efter fågelsång. Fåglar vi hörde under vandringen var bofink, lövsångare, grönfink, gulsparv och rödhake.

Vi vände här och gick i stort samma väg tillbaka till bilarna. Vi lade då märke till att det var några små åsar, åtskilda med ett lägra parti i marken. De har uppkommit genom att marken här har bearbetats med årder. Ett redskap som ristar i jorden och föser den åt sidan till skillnad på en plog som vänder jorden. Det är då fornåkrar som brukats för länge sedan och därefter övergått till ängs- eller betesmarker. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Nu är det dags för vårens tredje äventyr med Natursnokarna. HÄR kan du läsa mer om när och var ni ses och vad ni kommer att hitta på vid denna utflykt.

Välkomna!

Siv och Leif

UT I NATUREN, VÅREN 2014

–         en rapport från andra träffen 140505, Smedgården Ryd.

Mestadels klart, 6 grader, svag NV vind.

Denna lite kyliga vårkväll var vi 8 personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Med anledning av att maskrosorna är apomiktiska, så kollade vi i gräskanten vid parkeringen efter olika underarter av maskros. Genast fann vi 4 olika, med tydliga skillnader. Hade vi letat mer, så hade vi funnit fler. Därefter satte vi oss i bilarna och for till dagens mål, som var Smedsgården i Ryd. Vi parkerade bilarna på den gamla, halvt igenvuxna parkeringen till dansstället Ryds loge. Logen hade sina glansdagar på 1970-talet. Ingen av deltagarna var bekant med dansstället, förutom jag.

Vi började dagens vandring på parkeringsplatsen, där vi slaghåvade i växtligheten efter insekter. I det kyliga vädret var det få insekter uppe. Det blev en del ändå, bl.a. några hårmyggor, några stritnymfer (nymf = unge till insekter som inte förpuppar sig, larv = unge till insekter som förpuppar sig), en ängsskinnbagge, en jordloppa, några parasitsteklar, några tripsar, en fästing och några spindlar. Växter vi såg här var stormåra, majsmörblomma, ängshaverrot, kirskål och ängsdagg-kåpa (med svanvingar).

Vandringen gick sedan på stigen ner mot Lunnahult. I kanterna såg vi lungört, vitsippa, skogsviol och vårfryle. Vårfrylen hade utvecklade frökapslar. Vi delade på dem och hittade fröna. När vi såg på dem, så fanns i en ända en ljus bildning, ett s.k. elaiosom. Det är en fettrik bildning som gillas av myror, som bär iväg med fröna och sprider dem. En bit ner i sluttning svängde vi av från stigen och gick in bland träden. Här växte massor, nästan monokultur av ramslök, som var i knopp. Det luktade lök när vi gick där. Vi kollade på ramslöken och flera av deltagarna plockade en påse med blad. Av en händelse fanns ett recept på ramslökssoppa med i min väska. Som enstaka växter såg vi här ormbär i blom, storrams, vätteros (parasit på hasselrötter) och skogsfräken (har grenade grenar och sporkapsel i toppen). Marken här var ganska blöt med utströmmande vatten. Vi trampade vidare och kom åter till stigen. I kanterna här såg vi vårärt vackert blommande, blad av stinksyska som vi luktade på, blommande harsyra, skogsviol, ekorrbär och i blötare områden fanns kabbelka blommande. Av ormbunkar såg vi stenbräken och en som vi tror var majbräken (hade dåligt utvecklade sporgömmen ännu). Av fåglar hörde vi koltrast, bofink, rödhake och stenknäck. På ett ställe låg flera träd ner, det såg ut som de var angripna av en svamp som orsakat röta på rötterna.

Vi gjorde en sväng mot söder och kom till en hage, där tog vi oss med viss möda över staket och kom in i hagen. Här mötte vi andra växter, såsom humleblomster, ängssyra, gullviva, mandelblom, vårbrodd, gråfibbla och ängsbräsma. I någon blomma hittade vi en växtstekel. I bottenskiktet var det gott om gräshakmossa. Vi drog oss upp på en kulle och där satte vi oss och intog vårt kvällskaffe. Här hördes en rödvingetrast. Efter kafferasten gick vi upp mot Smedsgården. Där fann vi vid en bäck bäckbräsma (mörka ståndarknappar). Längre upp hittade vi blåhallon (kallas ibland salmbär), sötvedel, gullris, blommande getrams, kummin, smultron, jordreva, jungfrulin och rödklöver. Vårlöken var i fröställning och även på dess frön såg vi elaiosom.

Sedan tog vi oss med möda ur hagen och kom in i ett kväverikare område med frodigare växtlighet. En starr vi kände igen här var vispstarr. Här tog vi fram ett tydstycke, som vi höll under en hasselbuske. Sedan tog vi en käpp och slog, bankade på grenarna och då föll det ner olika småkryp. Om det hade varit varmare, så hade vi säkert fått fler. Det var bl.a. grön bärfis, en bladbagge, en hornstrit, hårmyggor, spindlar och en växtstekellarv (hade mer än fem par gångvårtor, om det varit färre, så hade det varit en fjärilslarv).

Vi kom sedan åter till bilarna och konstaterade att vi sett en hel del. Temperaturen var nu nere i 4 grader, det nog ännu en natt med nattfrost. Det var så jag mindes utfärden. INGVAR

UT I NATUREN, VÅREN 2014

–         en rapport från första träffen 140428, Kullabolet Skultorp

Klart, 12 grader, svag SV vind.

Nu har våren kommit och det har blivit dags för start av vårcirkeln, 15:e årgången och 290:e träffen i cirkelserien sedan starten år 2000. Cirkeln går i samarbete med Studiefrämjandet. Idag var vi åtta personer som träffades på Billingehovs parkering för en utflykt. Några som skall vara med i cirkeln hade förhinder idag, så vi blir fler framöver. Efter en genomgång av cirkelns målsättning satte vi oss i bilarna och for till Skultorp. Där parkerade vi utmed vägen upp till Nabben.

Kullabolet är en torrbacke, en moränkulle som ligger i naturreservatet Hene-Skultorp. Moränen är kalkrik och det gör att det blir en fin flora där. Kullen slås med lie och efterbetas på hösten. För några år sedan var det mera buskar på kullen, men de har röjts bort. Genom den åtgärden har floran utvecklats i positiv riktning, backsipporna har ökat.

Vår vandring gick först upp en bit längs vägen mot Nabben. Utmed vägen rinner en pytteliten bäck, den gör vägkanten frisk. Här såg vi humleblomster i blom, den pollineras ofta av humlor, därav namnet. Ett annat namn är farmors nattmössa. Majsmörblommor fanns här i blom trots namnet. De är apomiktiska, d.v.s. de sätter frön utan befruktning. Avkomman är då identisk med föräldern. Om det sker en mutation så går den vidare och en ny variant uppträder. Det gör att apomikter uppdelas i småarter. Majsmörblomman har 495 beskrivna småarter. Exempel på andra apomikter är maskrosor (> 900), hökfibblor (> 2500), daggkåpor (> 35) och björnbär (> 100). Andra arter utmed vägen var skogsnäva, tomtskräppa, körvel och rödblära ( en hanplanta i blom, smala blommor). Här såg vi också ängsfräken, trekantiga grenar, senare såg vi åkerfräken med fyrkantiga grenar och kärrfräken med femkantiga grenar.

Vi svängde sedan av vägen och kom in i en betesmark. Här kollade vi först på skogsbingel, den är en tvåbyggare, d.v.s. den har hon- resp. hanplantor. Vi fann båda, de var överblommade. Honplantorna hade svällande fröanlag, hanplantorna hade bara ståndarstänglarna kvar. Skogsbingelns frön har elaiosom, ett fettrikt bihang som lockar myror. De bär iväg fröna en bit, tröttnar och biter av/äter upp elaisomet och lämnar fröet. Det har då förflyttats en bit. Andra växter med elaisom är violer, frylen, nunneörter, blåsippa, vitsippa, vårlök, lungört och kovaller. I hagen såg vi knippfryle, gullviva, buskviol, skogsviol, hönsarv, våtarv, backskärvfrö, svartkämpar och körsbär. Gräset vårbrodd sågs också, det innehåller kummarin, vars doft kommer fram i torkat tillstånd. Vårbrodden plockades och torkades förr och lades i linneskåpen. En sjuk vitsippa med svarta sporhopar på undersidan hittades, den var angripen av sipprost. Ormbunkar som vi såg ”rulla upp sig” var örnbräken och träjon.

Efter att vi gått igenom hagmarken, så kom vi till torrängen Kullabolet. Här såg vi först lundstarr och blad av orkidén nattviol. På höjden fanns sedan en stor mängd backsippor, de var i slutet på blomningen. Vidare växte här sötvedel, liljekonvalj, storrams, bergslok, ängsdaggkåpa och gökärt. Vi såg på gökärtens ”göklika” blommor. Ett par enar växte här, det var en hanen och en honen, vi såg på skillnaderna på blomknopparna och att honenen hade bär. På dem fanns några kikbär, åstadkomna av engallmyggans larver. Vi delade på ett kikbär och hittade en puppa däri. Kikbär kokades förr ihop med söt mjölk och gavs till barnen med hopp om bättring när de fått kikhosta.

Nu hade vi blivit kaffesugna och vi sökte upp några stenar att sitta på. Här intog vi kvällskaffet och njöt av att bara vara i naturen. Därefter gick vi via oxadreven, en fägata, tillbaka till bilarna. Utmed den såg vi skogstry, kirskål, maskrosor, kardborre, tusensköna och några daggkåpor. Några av kirskålens blad var buckliga, i bucklorna ligger kirskålsbladloppans ägg. En daggkåpa hade ”svanvingar” vid bladbasen, det var ängsdaggkåpa, en annan hade överlappande bladbaser, det var valldaggkåpa och en tredje hade öppen bladbas, det var glatt daggkåpa.

Fåglar vi sett och hört under kvällen var koltrast, taltrast, rödhake, bofink, lövsångare, blåmes och talgoxe. Några humledrottningar av mörk jordhumla sågs också flyga. Innan vi kom till bilarna, så smakade vi på almens frön. De har en svag nötsmak och kan användas i sallader. Almen är ett idag hotat, rödlistat träd. I södra Sverige är almen borta p.g.a. almsjukan. Den sprids med almsplintborren.

Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Följ med på Liekurs med Skövde naturskyddsförening!

Lie-experten Mats Rosengren lär ut hur man slår med lie och får ängsmarkerna fina.

Under tre tillfällen i sommar lär Mats ut hur man hanterar och sköter en lie för bästa resultatet.

Anmälan senast 15 maj. 

Upplysningar och anmälan till Kurt-Anders Johansson 070-6301736 eller johansson.kurt-anders@telia.com

Tisdag 6 maj kl 18.30.

Månadsmöte och vandring på Sydbillingen. Samling Orkanvallens parkering.

En vandring i Hene-Skultorpsreservatet. Bra skodon, kvällsfika tas med.

Ledare Rolf-Göran Carlsson, 070-5713435.

Måndag 5 maj kl 18.30.

Träff i studiecirkeln Ut i naturen, våren. Samling Billingehovs parkering.

Vi kollar på vårens ankomst. Fler kan hoppa med i cirkeln.

Upplysningar Ingvar Fredriksson 0500-435541.

Söndag 4 maj kl 10.00

Vandring i Billingekleven, sippor längs bergskanten. Samling Infotavlan mellan Hagenstugan och

parkeringen på Billingen. Vi ser på vårblommor utmed bergskanten. Bra skodon, fika tas med.

Ledare Ingvar Fredrikson, 0500-435541

Söndagens utflykt med Natursnokarna blev en härlig vandring på vitsippsmattor.

Ramslöksblad, kirskål och daggkåpa – primörer från ängar och lund tillagades på stormkök innan vi hittade ”Stockarännan” som är en ganska bortglömd väg uppför berget.

Nästa och sista utflykt för våren blir den 18 maj.

Snokar på upptäcksfärd bland stock och sten

En häftig spindel, ropar någon. Tyvärr ville den inte bli närskådad med lupp.

En välförtjänt fika – och sen kanske tälja något fint.

Bredvid stigen finns ofta mer spännande sätt att ta sig fram.