UT I NATUREN, VÅREN 2014

–         en rapport från andra träffen 140505, Smedgården Ryd.

Mestadels klart, 6 grader, svag NV vind.

Denna lite kyliga vårkväll var vi 8 personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i cirkeln. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Med anledning av att maskrosorna är apomiktiska, så kollade vi i gräskanten vid parkeringen efter olika underarter av maskros. Genast fann vi 4 olika, med tydliga skillnader. Hade vi letat mer, så hade vi funnit fler. Därefter satte vi oss i bilarna och for till dagens mål, som var Smedsgården i Ryd. Vi parkerade bilarna på den gamla, halvt igenvuxna parkeringen till dansstället Ryds loge. Logen hade sina glansdagar på 1970-talet. Ingen av deltagarna var bekant med dansstället, förutom jag.

Vi började dagens vandring på parkeringsplatsen, där vi slaghåvade i växtligheten efter insekter. I det kyliga vädret var det få insekter uppe. Det blev en del ändå, bl.a. några hårmyggor, några stritnymfer (nymf = unge till insekter som inte förpuppar sig, larv = unge till insekter som förpuppar sig), en ängsskinnbagge, en jordloppa, några parasitsteklar, några tripsar, en fästing och några spindlar. Växter vi såg här var stormåra, majsmörblomma, ängshaverrot, kirskål och ängsdagg-kåpa (med svanvingar).

Vandringen gick sedan på stigen ner mot Lunnahult. I kanterna såg vi lungört, vitsippa, skogsviol och vårfryle. Vårfrylen hade utvecklade frökapslar. Vi delade på dem och hittade fröna. När vi såg på dem, så fanns i en ända en ljus bildning, ett s.k. elaiosom. Det är en fettrik bildning som gillas av myror, som bär iväg med fröna och sprider dem. En bit ner i sluttning svängde vi av från stigen och gick in bland träden. Här växte massor, nästan monokultur av ramslök, som var i knopp. Det luktade lök när vi gick där. Vi kollade på ramslöken och flera av deltagarna plockade en påse med blad. Av en händelse fanns ett recept på ramslökssoppa med i min väska. Som enstaka växter såg vi här ormbär i blom, storrams, vätteros (parasit på hasselrötter) och skogsfräken (har grenade grenar och sporkapsel i toppen). Marken här var ganska blöt med utströmmande vatten. Vi trampade vidare och kom åter till stigen. I kanterna här såg vi vårärt vackert blommande, blad av stinksyska som vi luktade på, blommande harsyra, skogsviol, ekorrbär och i blötare områden fanns kabbelka blommande. Av ormbunkar såg vi stenbräken och en som vi tror var majbräken (hade dåligt utvecklade sporgömmen ännu). Av fåglar hörde vi koltrast, bofink, rödhake och stenknäck. På ett ställe låg flera träd ner, det såg ut som de var angripna av en svamp som orsakat röta på rötterna.

Vi gjorde en sväng mot söder och kom till en hage, där tog vi oss med viss möda över staket och kom in i hagen. Här mötte vi andra växter, såsom humleblomster, ängssyra, gullviva, mandelblom, vårbrodd, gråfibbla och ängsbräsma. I någon blomma hittade vi en växtstekel. I bottenskiktet var det gott om gräshakmossa. Vi drog oss upp på en kulle och där satte vi oss och intog vårt kvällskaffe. Här hördes en rödvingetrast. Efter kafferasten gick vi upp mot Smedsgården. Där fann vi vid en bäck bäckbräsma (mörka ståndarknappar). Längre upp hittade vi blåhallon (kallas ibland salmbär), sötvedel, gullris, blommande getrams, kummin, smultron, jordreva, jungfrulin och rödklöver. Vårlöken var i fröställning och även på dess frön såg vi elaiosom.

Sedan tog vi oss med möda ur hagen och kom in i ett kväverikare område med frodigare växtlighet. En starr vi kände igen här var vispstarr. Här tog vi fram ett tydstycke, som vi höll under en hasselbuske. Sedan tog vi en käpp och slog, bankade på grenarna och då föll det ner olika småkryp. Om det hade varit varmare, så hade vi säkert fått fler. Det var bl.a. grön bärfis, en bladbagge, en hornstrit, hårmyggor, spindlar och en växtstekellarv (hade mer än fem par gångvårtor, om det varit färre, så hade det varit en fjärilslarv).

Vi kom sedan åter till bilarna och konstaterade att vi sett en hel del. Temperaturen var nu nere i 4 grader, det nog ännu en natt med nattfrost. Det var så jag mindes utfärden. INGVAR

UT I NATUREN, VÅREN 2014

–         en rapport från första träffen 140428, Kullabolet Skultorp

Klart, 12 grader, svag SV vind.

Nu har våren kommit och det har blivit dags för start av vårcirkeln, 15:e årgången och 290:e träffen i cirkelserien sedan starten år 2000. Cirkeln går i samarbete med Studiefrämjandet. Idag var vi åtta personer som träffades på Billingehovs parkering för en utflykt. Några som skall vara med i cirkeln hade förhinder idag, så vi blir fler framöver. Efter en genomgång av cirkelns målsättning satte vi oss i bilarna och for till Skultorp. Där parkerade vi utmed vägen upp till Nabben.

Kullabolet är en torrbacke, en moränkulle som ligger i naturreservatet Hene-Skultorp. Moränen är kalkrik och det gör att det blir en fin flora där. Kullen slås med lie och efterbetas på hösten. För några år sedan var det mera buskar på kullen, men de har röjts bort. Genom den åtgärden har floran utvecklats i positiv riktning, backsipporna har ökat.

Vår vandring gick först upp en bit längs vägen mot Nabben. Utmed vägen rinner en pytteliten bäck, den gör vägkanten frisk. Här såg vi humleblomster i blom, den pollineras ofta av humlor, därav namnet. Ett annat namn är farmors nattmössa. Majsmörblommor fanns här i blom trots namnet. De är apomiktiska, d.v.s. de sätter frön utan befruktning. Avkomman är då identisk med föräldern. Om det sker en mutation så går den vidare och en ny variant uppträder. Det gör att apomikter uppdelas i småarter. Majsmörblomman har 495 beskrivna småarter. Exempel på andra apomikter är maskrosor (> 900), hökfibblor (> 2500), daggkåpor (> 35) och björnbär (> 100). Andra arter utmed vägen var skogsnäva, tomtskräppa, körvel och rödblära ( en hanplanta i blom, smala blommor). Här såg vi också ängsfräken, trekantiga grenar, senare såg vi åkerfräken med fyrkantiga grenar och kärrfräken med femkantiga grenar.

Vi svängde sedan av vägen och kom in i en betesmark. Här kollade vi först på skogsbingel, den är en tvåbyggare, d.v.s. den har hon- resp. hanplantor. Vi fann båda, de var överblommade. Honplantorna hade svällande fröanlag, hanplantorna hade bara ståndarstänglarna kvar. Skogsbingelns frön har elaiosom, ett fettrikt bihang som lockar myror. De bär iväg fröna en bit, tröttnar och biter av/äter upp elaisomet och lämnar fröet. Det har då förflyttats en bit. Andra växter med elaisom är violer, frylen, nunneörter, blåsippa, vitsippa, vårlök, lungört och kovaller. I hagen såg vi knippfryle, gullviva, buskviol, skogsviol, hönsarv, våtarv, backskärvfrö, svartkämpar och körsbär. Gräset vårbrodd sågs också, det innehåller kummarin, vars doft kommer fram i torkat tillstånd. Vårbrodden plockades och torkades förr och lades i linneskåpen. En sjuk vitsippa med svarta sporhopar på undersidan hittades, den var angripen av sipprost. Ormbunkar som vi såg ”rulla upp sig” var örnbräken och träjon.

Efter att vi gått igenom hagmarken, så kom vi till torrängen Kullabolet. Här såg vi först lundstarr och blad av orkidén nattviol. På höjden fanns sedan en stor mängd backsippor, de var i slutet på blomningen. Vidare växte här sötvedel, liljekonvalj, storrams, bergslok, ängsdaggkåpa och gökärt. Vi såg på gökärtens ”göklika” blommor. Ett par enar växte här, det var en hanen och en honen, vi såg på skillnaderna på blomknopparna och att honenen hade bär. På dem fanns några kikbär, åstadkomna av engallmyggans larver. Vi delade på ett kikbär och hittade en puppa däri. Kikbär kokades förr ihop med söt mjölk och gavs till barnen med hopp om bättring när de fått kikhosta.

Nu hade vi blivit kaffesugna och vi sökte upp några stenar att sitta på. Här intog vi kvällskaffet och njöt av att bara vara i naturen. Därefter gick vi via oxadreven, en fägata, tillbaka till bilarna. Utmed den såg vi skogstry, kirskål, maskrosor, kardborre, tusensköna och några daggkåpor. Några av kirskålens blad var buckliga, i bucklorna ligger kirskålsbladloppans ägg. En daggkåpa hade ”svanvingar” vid bladbasen, det var ängsdaggkåpa, en annan hade överlappande bladbaser, det var valldaggkåpa och en tredje hade öppen bladbas, det var glatt daggkåpa.

Fåglar vi sett och hört under kvällen var koltrast, taltrast, rödhake, bofink, lövsångare, blåmes och talgoxe. Några humledrottningar av mörk jordhumla sågs också flyga. Innan vi kom till bilarna, så smakade vi på almens frön. De har en svag nötsmak och kan användas i sallader. Almen är ett idag hotat, rödlistat träd. I södra Sverige är almen borta p.g.a. almsjukan. Den sprids med almsplintborren.

Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR

Följ med på Liekurs med Skövde naturskyddsförening!

Lie-experten Mats Rosengren lär ut hur man slår med lie och får ängsmarkerna fina.

Under tre tillfällen i sommar lär Mats ut hur man hanterar och sköter en lie för bästa resultatet.

Anmälan senast 15 maj. 

Upplysningar och anmälan till Kurt-Anders Johansson 070-6301736 eller johansson.kurt-anders@telia.com

Tisdag 6 maj kl 18.30.

Månadsmöte och vandring på Sydbillingen. Samling Orkanvallens parkering.

En vandring i Hene-Skultorpsreservatet. Bra skodon, kvällsfika tas med.

Ledare Rolf-Göran Carlsson, 070-5713435.

Måndag 5 maj kl 18.30.

Träff i studiecirkeln Ut i naturen, våren. Samling Billingehovs parkering.

Vi kollar på vårens ankomst. Fler kan hoppa med i cirkeln.

Upplysningar Ingvar Fredriksson 0500-435541.

Söndag 4 maj kl 10.00

Vandring i Billingekleven, sippor längs bergskanten. Samling Infotavlan mellan Hagenstugan och

parkeringen på Billingen. Vi ser på vårblommor utmed bergskanten. Bra skodon, fika tas med.

Ledare Ingvar Fredrikson, 0500-435541

Söndagens utflykt med Natursnokarna blev en härlig vandring på vitsippsmattor.

Ramslöksblad, kirskål och daggkåpa – primörer från ängar och lund tillagades på stormkök innan vi hittade ”Stockarännan” som är en ganska bortglömd väg uppför berget.

Nästa och sista utflykt för våren blir den 18 maj.

Snokar på upptäcksfärd bland stock och sten

En häftig spindel, ropar någon. Tyvärr ville den inte bli närskådad med lupp.

En välförtjänt fika – och sen kanske tälja något fint.

Bredvid stigen finns ofta mer spännande sätt att ta sig fram.

På söndag 13 april åker vi till Hökaberg och dess vackra betesmarker, vitsipporna blommar.

Där vårfixar vi med att röja, faga m.m. Ta gärna med lämpliga redskap.

Samling Billingehovs parkering kl 09.00 för samåkning eller på egen hand Hökaberg kl 09.30.

Glöm inte fika. Vädret verkar bli bra, så det kan bli en fin förmiddag i markerna där.

Frågor, kolla med Ingvar Fredriksson, 0500-435541, 073-7273648.

Välkomna!

Natursnokarna

Det blev en härlig dag ute där ca 30 barn och 10 vuxna följde med på en strapatsrik klättring uppför Billingen. Det tittades på grodrom i en damm och snokarna snokande reda på var dammen fick sitt vatten ifrån, vilket visade sig vara en underjordisk bäck. Det blev klättring och undersökning av Ryds grottor och en hel del annat! Nästa träff är 27 april – Välkomna då!

Nedan ser ni några bilder från Natursnokarnas första utflykt.

Några av de ca 30 barn som var med på årets första ”snokar” utflykt.

Fika vid en bäckravin

Vandring/klättring/krypning genom Ryds grottor

Ledaren Leif tar sig fram i Ryds grottor

UT I NATUREN, VINTERN 2014

–         en rapport från sjätte träffen 140323, Loringaskogen Sjogerstad

 Halvklart, 8 grader, måttlig SV vind.

Denna vårlika marssöndag var vi 9 personer som mötte upp på Billingehovs parkering för en träff i UTE-cirkeln. Våren är ca 3 veckor tidigare i år än normalt. Vi började med avprickning och genomgång av förra träffens rapport. Därefter satte vi oss i bilarna och for ut på östra leden, körde söderut till Loringa. Där svängde vi av mot Sjogerstad och halvvägs upp i backen parkerade vi på den nya parkeringsplatsen vid Loringaskogen.

Loringaskogen kommer att bli kommunens nästa naturreservat, det 27:e. Loringaskogen är i huvudsak ett betat ädellövskogsområde med mest ask och alm, inslag av lönn, ek och björk, samt klibbal i fuktigare områden. Askarna är i stor omfattning angripna av askskottsjuka, några har dött. Området ligger i östra sluttningen av Billingen på kalkberggrund i de övre delarna och alunskiffer i de nedre delarna. Det gör att vatten kör ut i sluttningen och bildar källor och kärr. I de kalkrika delarna pågår kalktuffbildning. Fyra rödlistade arter är påträffade, alm, ask, ängsstarr och mindre hackspett. Som signalarter finns bl.a. bågpraktmossa, kamtuffmossa, rutlungmossa, trubbfjädermossa, trädporella, blåsippa, bäckbräsma, gräsull, kransrams, kärrfibbla, ormbär, springkorn, trolldruva och tvåblad. Arealen är 23 ha, uppdelat på tre områden, största delen ligger mellan väg 26 och vägen till Sjogerstad.

   Vår vandring började vid parkeringsplatsen och vi gick upp mot de högre delarna och sedan söder ut. Den första vårblomman vi såg var vårlök i gräsmarkerna. Där sprang det flera vargspindlar på fjolårsgräset. Vi såg på blommande hassel och klibbal. Vi tyckte att hasseln i flera fall var trädlika i växten. Kanske har de här en gen som gynnar det växtsättet. Almen var nästan i blom. Eftersom det varit betat under lång tid är buskskiktet svagt utvecklat, vi såg några få hagtorn och nypon, en del krusbär och vinbär. En krypande växt med små taggar på var blåhallon. I de mer lundartade partierna såg vi blåsippa, vitsippa, skogsbingel och vårfryle blomma. Vid bäckarna såg vi blad av bäckveronika och bäckbräsma. Mossor här var kalkkammossa, kamtuffmossa, bågpraktmossa och någon art av fickmossa. Vi såg och/eller hörde en del fåglar, såsom blåmes, entita, talgoxe, rödhake, bofink, koltrast, rödvingetrast och gröngöling.

När vi kom till en stenmur, där det låg en del vindfällen, så satte vi oss trädstammarna och intog vårt förmiddagskaffe. Det smakade som vanligt bra, men vi stördes lite av ljudet från bilarna på väg 26. I stor del av vår natur finns störande ljud från trafiken. Vi vände här och gick tillbaka i den nedre, sankare delen. Här fick vi syn på en röd, vacker skålsvamp, som växte på alved. Det var scharlakansröd vårskål, som är en signalart. Den är inte omnämnd i reservatsbeskrivningen, så det var ett fint fynd vi gjorde. Här finns också ett sank område som inte har betats. Där har skogen lämnats i fred och här fanns gott om död ved. Vi såg några olika tickor och skinn här. Den vi kände igen var fnöskticka, de övriga vågade vi oss inte på att artbestämma. Över oss hördes ljudet av ormvråk, vi några flyga. En av rovfåglarna hade kluven stjärt, det var en glada. Det är en fågel som varit borta från området under lång tid, men som är på väg tillbaka. Det var roligt att få syn på den. Mot slutet av vandringen fick vi syn på gröngölingen som vi hört till och från under hela vandringen.

När vi åter till bilarna, så konstaterade vi att vi sett ett fint ädellövskogsområde, litet annorlunda och öppet, jämfört med många andra områden utmed Billingens sluttningar. Det är värt att besöka under andra årstider. Det var så jag mindes utfärden. /INGVAR